En vecka på vift med semester

Det var evigheter sedan jag skrev något här. Anledningarna är många och någon dag ska jag skriva om det också, men inte idag. För idag vill jag få ner vår semestervecka i ett inlägg. Eller, vi är lediga nio veckor ihop den här sommaren så semestern har ju egentligen inte tagit slut. Men det är ändå något speciellt med att få åka iväg, att få förflytta sig till en annan plats sådär, som gör att det känns extra mycket som semester. Och det var precis vad vi gjorde! Vi packade in den här superhjälte-personen i bilen ihop med hennes bröder och en himla massa packning och så for vi iväg.

Siktet var inställt på Ljungskile men vi stannade till i Trollhättan på vägen för att rasta barnen efter att de sovit en stund på vägen. Valet föll på macken-lekplatsen…

… och barnen var otroligt nöjda!

Sen susade vi vidare och ungefär tjugo minuter senare parkerade vi bilen vid kallbadhuset i Ljungskile för att få känna på havet!

Och våga peta på livets första manet.

Sen installerade vi oss i huset, som Viktors syster med familj brukar hyra varje sommar, och utforskade den stora trädgården ihop med kusinerna.

Dagen efter tjuvades det frukost direkt ur flingpaketet innan vi packade ihop oss för en heldag på stranden.

Somliga badade men framför allt var det krabbfiske som stod på agendan och barnen var kittade med både spön och håvar.

Jag var kittad med bok och hann läsa kanske… 10 sidor totalt? Vilket nog ändå måste anses vara ett rekord såhär på stranden med tre små barn. Hehe.

Jaja, fräknar införskaffades och sommarminnen samlades på av samtliga.

Tredje dagen åkte vi iväg till Trollhättan igen med hela gänget. Den här gången besökte vi Skrotnisses-lekplats och barnen var lika nöjda här! Efter lite lunch och glass på Spikön tänkte vi knata vidare till vattenkraftens lekplats men då tog energin slut hos barnen.

Istället åkte vi till fantastiska Brödbacken. Det blev ingen fika för oss då vi nyss ätit glass men väl införskaffande av surdegsbröd och ett besök till Rebecka på övervåningen.

Har en så fin mobil i sovrummet från hennes Roots Design och nu fick en annan fin grej hänga med mig henne.

Nämligen detta gryningsljus-armband. Hmm undrar förresten var jag lagt alla ostronskal jag samlade på mig under dagarna där? Måste gå och leta!

Så, tillbaka! Jag hittade dem i skötvöskan. Var var jag?

Jo, just det. På den fjärde dagen ledsnade vi lite på stranden och blev sugna på äventyr. Ganska spontant hoppade jag och killarna på tåget till Göteborg för att göra ett kvickt besök på Liseberg.

Lite drygt två timmar fick vi på oss innan vi var tvungna att ta tåget tillbaka då jag skulle ha ett långt möte med World of Alidia-teamet. Trots lite tidspressen hann vi åka ett gäng karuseller, spela på hjul (ingen vinst), fiska fiskedamm, krama kaninerna och äta livets första sockervadd – så jag tror att de var nöjda!

Men att de dessutom fick åka spårvagn OCH hjälpa tågvärden att stänga dörrarna vid varje station (plus kika in i förarhytten) på vägen hem kan ha varit höjdpunkten! Älskar att få göra saker med hela familjen men det är en sån lyx att bara få vara med mina ”stora” barn själv ibland med!

Efter några intensiva, soliga och härliga dagar på västkusten började det på dag fem bli tid för oss att styra kosan vidare. Den här gången landade vi vid en av mina barndomspärlor i Småland där vi skulle få låna min mammas mosters annex hos dem ute i skogen.

Ett perfekt boende att landa på i några nätter där det enda som mötte oss var…

Naturen!

Deras damm bjöd inte bara på flotten som kördes fram och tillbaka på sin lina av samtliga barn utan även på den skönaste utsikten vid kvällsmaten den första kvällen.

Och så skönt att bara få rå om oss själva lite efter dagar av umgänge! Egentligen är två nätter borta det mest optimala för vår familj (speciellt för barnet med NPF) och här hade barnen börjat längta hem lite eftersom vi redan överskridit den där ”magiska” gränsen. Men genom att dela upp resan såhär bestämde vi oss för att faktiskt testa en vecka i ett svep. Och det gick!

Morgonen efter gick jag ut för att plocka smultron till gröten och…

Några timmar senare promenerade vi till min mammas kusins gård när barnen plötsligt dök in i skogen för att sluka några nävar blåbär. Naturens skafferi ändå va!

Efter att ha vallat in några lamm som smitit ut hagen (Elton) och hoppat studsmatta med vallhunden (Noah – förlåt jag menar Blixten, som ju är hans egenvalda namn) bjöd vi med dem tillbaka till Högåsen för lite lunch och bad.

Och några turer i ekan!

Och ännu mer flotte-åkning såklart!

Elton hade snappat upp att det var Krösatågen som trafikerade järnvägen i samhället och eftersom han aldrig åkt ett sådant bad han om att få göra det. Så framåt kvällen reste vi därför sträckan Forsheda – Reftele. Och väl i Reftele blev vi såklart tvungna att köra förbi och titta på min älskade gymnasieskola Stora Segerstad. Så ja, nu har jag blivit den föräldern som ska kånka runt ungarna för att de ska få gå i mina fotspår. Hehe.

Kändes dock som att alla var nöjda med dagen och när barnen sov för kvällen ställde jag mig i det lilla pentryt för att steka pannkakor som skulle bli utflyktsmat under nästkommande dag.

Det hade nämligen blivit dags för vår allra sista dag på vift. Efter att ha packat in allt i bilen igen (nä men mängden saker en har med sig är ju bara… galet!), vinkade vi hejdå till Högåsen (och hoppades på återseende) för att sen äntra…

High Chaparral!

Tänkte precis försöka problematisera Chappens koncept och berätta varför det inte känts helt bra i mig med ett eventuellt besök tidigare. Men jag låter faktiskt bli. Istället visade det sig bli det bästa parkbesök vi någonsin gjort ihop med barnen.

Men såhär: våra barn leker inte med vapen hemma. Dels för att vårt ena barn blir väldigt triggad av lekar som innefattar inslag av jagande och/eller bus. Sen har de faktiskt aldrig visat något större intresse över att ha vapen i sina lekar heller. Det är även lite klurigt när deras pappa är militär och vi bor på en ort där ljudet av kulsprutor är vanligt att höra i bakgrunden på daglig basis. Vi har försökt att prata om just vapen på ett respektfullt sätt, där det varken blir så pass mycket vardagsmat att de blir avtrubbade eller något läskigt för dem att befinna sig kring.

Däremot känner jag att ansvaret här är vårt, inte barnens. Deras lek är lek och jag väljer att se den så, så länge den inte känns skadlig och så länge vi är med och kan lotsa dem i deras kunnande och känslor.

Med det sagt: det sköts hej vilt med knallpulverpistoler den här dagen. Men det var inte det som gjorde att vi hade det så bra. Utan parker som dessa (och tex ALV) där fokus inte är på attraktioner det ska köas till hela tiden passar samtliga, men framför allt vårt äldsta barn. Att det dessutom byggts upp fantastiska miljöer som bara är till för barnen och har tydligt avgränsande områden gör det så mycket enklare att ”släppa” dem. Att den eller de med mycket extra spring i benen kan få utforska utan att hållas tillbaka i rädslan av att tappa bort varandra – eller att de upplevs som ”för mycket”.

För det var just det här, att leken var så given. Ramarna så tydliga och det passade Elton perfekt. Han hittade nya kompisar som han lekte i timmar med. De rörde sig mellan vattendelen (där en kunde åka flotte och vaska guld) och den uppbyggda western-staden (där de kunde gå in i husen och springa på taken) nästan hela dagen. Inte en enda ”incident” eller jobbig situation alls. Han var i sitt esse!

Syskonen hade det också kanon. Li klappade åsnor, uppfann någon egen slags hinderbana bland alla kulisser, pärlade armband och plumsade stenar i vattnet (hehe inte så höga krav på underhållningen alltså). Blixten älskade tåget och alla föreställningar och fick ta kort med sin nyfunna hjälte Lucky Luke.

Det var en rusig familj som satte sig i bilen hem den kvällen. Lyckliga över en bra semestervecka och så nöjda över hur enkelt det kunde vara att göra en utflykt av det här slaget. Dagen efter lånade vi ett gäng böcker om den riktiga Vilda Västern på biblioteket för att spinna vidare på barnens intresse och lära dem lite historia.

Sen tog det fem dagar innan den här utstyrseln togs av. Sommarminnen!

En dag i maj när vi ringde 112

Jag fick ett sånt sug att dokumentera min gårdag. Förstod inte att jag tänkte förvandla det till ett blogginlägg förrän efter jag börjat fota vissa av bilderna med ett filter på Instagram. Så ni får hålla till godo med lite varierande kvalitet. Tänkte förresten precis också slänga in någon brasklapp om att det är lite svajigt på innehållsfronten också men så kom jag på 1. ingen orkar höra ursäkter av det slaget, 2. såhär såg ju typ alla mina inlägg ut i början (dvs bilder på mig och Viktor när vi gjorde en strandutflykt och så lite drömmiga texter till det och 3. snälla vi ringde ju 112, mycket mer innehåll än så kan det ju knappast bli. Hehe.

Tog ett kort på den min rätt slabbiga frukost bara för att den här gröten var så extremt rackarns god. Jag har gjort den förut och jag kokar bara havregryn i mjölk (med salt och kanel), mosar i en riktigt mogen banan och serverar sen med lite lönnsirap, blåbär från frysen och havremjölk. Nej just det, jag tog ett kort på skeden här för att det var så otroligt mycket goda blåbär där i ju! Jag hamstrar hela sommaren och hösten, snålar hela vintern och “måste” sen UNNA mig hela våren och sommaren för att hinna tömma frysen innan nästa batch ska in. Så nu lassar vi på hörrni!

Min lilla loppa. Håret i en tofs och nya ord nästan varje dag. Oftast kommer hennes ord spontant i en kontext där hon vill förmedla något. Men nu har jag märkt att hon bemästrat många av ljuden så jag testar lite ibland bara för att hennes lilla röst är så gullig. Liksom pekar på lampan och säger lampa, frågar henne om hon kan säga lampa och hon svarar “Nepp. Mamma!”. Så jag säger “Okej mamma säger lampa, LAAAMPA. Vill Li?” och då kommer det ett litet försök. Mysigaste!

Jag har varit instängd i lägenheten hela veckan pga dunderförkylning. Det har varit nedrullade gardiner som gällt för fy vad svårt det är att ens orka använda ögonen när vårens solljus är så förbaskat starkt. Den här dagen (har glömt att nämna det men detta var alltså igår, torsdag) kände jag mig ändå ganska pigg.

Blev invaderad av tre barn som lekte ihop. Det händer inte jätteofta att de kan få till något alla tre (både pga åldersskillnad och på grund av vissa svårigheter som ett av barnen har) men ni kan nog gissa att det är det ljuvligaste som finns när det väl inträffar.

Jag hade fixat matsäck och packat ryggan så när alla var fixade och redo cyklade vi iväg. Siktet var ett specifikt ställe vid Vätterstranden där vi brukar leka och bada.

När jag parkerade cykeln hörde jag knäppande ljud och kände doften av eld. “Mm lukta, det är någon som eldar” sa jag till barnen och Elton sprang ner på stranden direkt för att kolla. Efter en liten stund kom han tillbaka och sa “Nej mamma, det är ingen där. Det brinner!”.

Så vi gick ner allihop för att ta en titt. Och så var det. I flera av buskarna längs stranden härjade små lågor som spred sig uppåt land. Jag, en vuxen som ändå tänker att det måste finnas en logisk förklaring sa att vi skulle gå runt buskaget för att se om det fanns någon människa i närheten. Jag menar, att elda upp oönskad växtlighet förekommer ju (kanske bara inte under den här torra perioden…) men nej, vi hittade ingen.

Så vi ringde 112 och så fort vi lagt på hörde vi sirenerna. Den första bilen kom seriöst inom 2 minuter efter samtalet. Helt otroligt.

Det var en brand. Den släcktes av professionell styrka och vi tackades för samtalet. Hur otäckt det än är med eld som härjar lös på det sättet så var det ändå en höjdarupplevelse för våra barn – det måste ändå sägas.

Som tur var så kunde vi bara flytta vår lek lite längre bort på stranden när elden väl var under kontroll.

Det blåste lite men sand mellan tårna är ett måste. Inte första gången för Li eftersom hon hängde med oss hela förra sommaren men definitivt det första mötet med stranden hon minns. Det var fint att se.

Och den där nissen kunde som vanligt inte motstå impulsen att bada lite, lite grann.

När det blev dags för lunch parkerade vi oss vid det gamla (alltså gaaamla som i 1800-tal) bageriet och plockade fram…

Pannkakor! Verkligen inget nytt påfund när det gäller utflyktsmat men måste ändå ge rätten cred för hur extremt smidigt det är att ha med sig.

Tycker att det är svårt att fylla dem på förhand när det börjar bli varmare ute och en inte har med kylväska. Så jag rullar ihop dem naturella i en matlåda, tar med en burk sylt + sked till denne och brer allt på plats. När de redan är hoprullade såhär blir de väldigt lätta att hålla för barnen då de håller formen bra sen = inte mycket kladd. Så åker bara smutsiga lilla skeden ner i tomma matlådan när allt är uppkäkat och en har minimalt med disk med sig hem. Älskar!

När lunchen var uppäten cyklade vi in på fästningen en stund (hej hej!) vilket sen följdes av…

Vila hemma. Den här boken (Njuttes Husch enligt Li) är en stor favorit just nu.

Hon lyckades dock inte somna i sängen så vi bestämde oss för att ta en liten cykeltur för att kolla robotgräsklippare. Har ni koll på att det är mitt äldsta barns (sex år nästa månad) STÖRSTA intresse och att det varit det sen han var tre? Han kan alla modeller som finns i världen, vet var alla bor här i Karlsborg och också vad deras ägare döpt dem till. Det är ju ett ganska specifikt intresse (förra året tryckte jag upp två t-shirts med robotgräsklippare på till honom i födelsedagspresent som han älskade) men det gör att vi dagligen kommer ut på långa promenader/cykelturer och att han (och hans syskon) faktiskt lär sig hitta i samhället och kan vad många av våra gator heter.

Anyways så somnade Li i cykeln så Elton, Noah och jag passade på att premiäräta mjukglass nere vid kanalen.

Nä men sen hängde vi ute resten av dagen och planterade om lite plantor. När barnens pappa kom hem från jobbet cyklade jag upp till förskolan då det var utvecklingssamtal för båda våra killar. Så fint att få höra och se allt de gör när vi inte är med, se hur andra vuxna verkligen SER deras små personer precis som vi gör. Men framför allt så känslosamt att prata om hur vår stora lilla kille snart ska säga hejdå till dem för att börja skolan. En ny era väntar verkligen där.

Ja, men det var det! En alldeles perfekt vab-torsdag om jag får säga det själv!

Sommaren innan jag blev mamma

Det händer inte så mycket i mitt vardagliga liv just nu. Jag återhämtar mig fortfarande från min sjukdom (som visade sig vara struma och inte cancer!) och därför är min aktivitet fortfarande ganska låg. Däremot så händer det ju extremt mycket i naturen just nu! Knoppar börjar sakta vecklas ut och i mina rabatter gör sig både narcisser och tulpaner redo att slå ut.

Inför varje sommar brukar jag göra en fotobok till mina barn med bilder från samma säsong förra året (visar dem på instagram snart). Dels så upplever jag att de glömmer så fort och jag vill verkligen att de ska minnas allt härligt vi gör ihop på somrarna. Dessutom så funkar albumen som en perfekt påminnelse inför den stundande sommaren, vilket gör att de blir lite mer förankrade i årstiden. Det första året försökte jag göra ett album om varje årstid en insåg ganska snabbt att jag faktiskt tar allra mest bilder under sommarhalvåret så därför fick det bli fokus på just det.

Av någon anledning surfade jag in på min gamla flickr (där jag sparade bilderna innan jag la upp dem på bloggen när jag fortfarande var anställd av metro mode) och fick en riktig nostalgikänga. Där gömde sig nämligen tusentals bilder från livet innan jag blev en mamma. Så under tiden som jag väntar på att barnens sommaralbum från 2021 ska tryckas kan vi väl kika på hur min sommar 2015 (alltså den precis innan jag blev mamma) såg ut. Det är ett väldigt bildtungt inlägg och då har jag ändå bara sorterat ut godbitarna (så mycket DIY, recept, naturbilder och annat vardagsjox som inte kom med) så, håll tillgodo!

Sommarn började med att Viktor och jag åkte på en resa till Köpenhamn som vi fått i present av hans familj. Det var vår första (och hittills faktiskt enda) resa utanför Sveriges gränser ihop och min första till Köpenhamn som vuxen. Under uppväxten i Helsingborg åkte vi nämligen dit ganska ofta men för första gången fick jag alltså uppleva staden på egna villkor.

Och det var heeelt fantastiskt! Alltså vi hade så härliga dagar där vi bara gick och gick och åt, drack och upplevde saker. En toppenresa!

Jag köpte inte med mig något hem på resan förutom några örter från Lidl. Haha. Däremot så spelade vi väldigt mycket backgammon på olika barer och caféer och så fort vi kom hem fixade jag ihop ett eget åt oss.

Under den här perioden arbetade jag både som bloggare…

och kultursamordnare här i Karlsborg. Får fortfarande skamsköljningar när jag tänker på hur ofantligt kass jag var på just det jobbet, men jag tror att det kanske snart är preskriberat. På bilden höll jag i en workshop där jag lärde ut hur enkelt det var att göra fina hårsmycken av en stålring från en gammal lampskärm och guldsprayade ljusmanschetter i form av blommor. Ganska varierande jobbdagar med andra ord.

Idag har mina barn 14 kusiner men på den här tiden, alltså sommaren 2015, fanns det bara två små knattar. Min systerdotter Emilia kom ihop med sina föräldrar upp och hälsade på oss under några härliga dagar. På bilden fikar vi på Nymans Café, en speciell liten pärla som tyvärr la ner sin verksamhet sommaren 2021.

Jag klippte håret kort, ett ryck jag får ungefär vartannat år.

Och njöt av sommarlovslivet. 26 år gammal och utan några egentliga måsten.

I alla fall inte mer än att hänga lite på stranden en varm dag.

Och de “måsten” som fanns var ganska angenäma. Som att åka till Göteborg och gå på Viktors ena systers möhippa.

Vilket var en otroligt rolig dag! Vi åkte ut till havet där några badade, spelade rullstolsbasket, gjorde smycken hos en silversmed, åkte lyxbåt ut till Hönö och spenderade resten av kvällen där med lyxlagad middag, många fina historier och skratt.

På mitt “riktiga” jobb fick jag hänga med på föreningarnas årsmöten. Bioklubben träffades i en otroligt romantisk sommarstuga där det bjöds på klassisk midsommarmiddag och jordgubbar med mjölk och grädde till efterrätt. Det var en fin stund!

Några dagar senare gav jag mig ut på vägarna igen. Den här gången åkte jag till Jönköping för att hälsa på min vän Emelie.

Hon tog mig med ut till Dumme Mosse som var helt fantastiskt vackert.

Sen slank vi in på en auktion (min första!) utan att hitta några fynd alls. Men kolla igen, hur vackert är inte detta?

Jag har rensat bort nästan alla matfoton men en del behövde ändå få vara kvar kände jag. Som det här stora mezebordet vi lagade en varm sommardag. Mmm så mycket gott!

På den tiden åt vi faktiskt nästan alla måltider framför tvn i vårt lilla media-rum. Vi gjorde oss faktiskt av med tvn strax efter att vår äldsta son, Elton, föddes 2016 och sen tog det ända fram till år 2020 innan vi skaffade en ny. Men vid det laget var alla andra rum upptagna så då fick den hedersplatsen i vardagsrummet.

En annan fin upplevelse som mitt jobb (som bloggare) tog med mig på var att få åka med M/S Sandön på en tur längs Göta Kanal. Det var min första gång på kanalen och det var en magisk sommardag. Tyvärr finns inte Sandön kvar i Karlsborg längre.

Något som jag tänker att dessa trevliga herrar säkert sörjer, eftersom de berättade för mig att de åkte med henne varje år.

Under den här tiden hade jag inte skaffat min kolonilott än, så all odling skedde bakom cykelförrådet utanför vår hyresrätt. Det var en kompakt liten plätt där första skörden blev hjärtformade rädisor.

Jag spenderade verkligen otaliga timmar ensam ute i naturen. Cyklade överallt bara för att få uppleva och se. Saknar verkligen de långa vandringarna och cykelturerna ibland men känner att jag upplever allt på ett helt annat sätt nu med barn. Det är finare liksom. Och större. Världen alltså.

Rätt som det var blev det Forsviksdagarna och det innebar marknad vid det gamla bruket i grannbyn.

Jag var på plats och kirrade både nymalet mjöl, färska jordgubbar och hemmagjord tvål.

På den tiden hade vi förresten en stor matdel i vårt vardagsrum. Med ett bord som jag snickrat själv. Kära nån förresten så liten gullrankan (som jag fått av min mormor) var där i bakgrunden då. Idag är den ett monster som måste friseras flera gånger om året!

Vår familj bestod av kattsyskonen Leeloo och Gösta (på bilden).

Viktor hade inte körkort än (jag har fortfarande inte det än idag…) och hans bror med fru kom upp till oss för att gå en intensivutbildning ihop med honom. Vi korkade upp bubbel den dagen de klarat halkan men det var såklart alkoholfritt för i Saras mage låg nämligen kusin nummer fyra!

Vi hade så fina dagar ihop med dem, både på land…

och på stranden.

Förresten, dagen när de var iväg och gjorde halkan passade jag på att måla om vår vägg i köket. Såhär blev det då.

Min vän Åsa-Maria jobbade på turistbyrån den sommaren och fick biljetter till Operan som gick på Läckö Slott just då. Jag hade varit på Läckö ihop med Monthly Makers-värden Jessica tidigare samma vår och längtade efter att få komma tillbaka.

Det är nämligen en väldigt vacker plats! Och att gå på opera var en first som satte spår, längtar tills jag får gå på den typen av föreställning igen.

Sommarlovslivet fortsatte absolut. Här med smultronplock en tidig morgon.

En annan dag med att skicka vykort som turistbyrån tryckt upp med ett av mina motiv.

Och så gjordes det olika sorters glass. Den här med persikosmak var en favorit!

Sen åkte jag iväg på äventyr igen! Jag hade lärt känna Cornelia via bloggen och hon bjöd upp mig till sig i Dalarna i några dagar.

Jag bodde i en urmysig liten stuga och umgicks med Cornelia och hennes sambo Johannes på dagarna.



Vi gjorde extremt många härliga utflykter ihop. Men den bästa dagen var nog när vi rodde ut med båten till en ö där vi grillade korv och badade och sen avslutade dagen med rostade mackor och kortspel hemma hos hennes farmor och farfar. En liten skärva av Cornelias egna idylliska sommarlovsdagar, så fint att få dela det!

Jag vet att Dalarna inte är en stad så det låter kanske konstigt att skriva att jag åkte dit, men vi var verkligen och besökte nästan varenda stor stad i hela Dalarna under min tid där. Fick se så mycket fint! Längtar verkligen tillbaka <3

Hemma i Karlsborg igen hade det blivit Augusti. Viktor och jag cyklade bland annat ut till blåbärsskogen.

Grillade korv…


Turistade på hemmaplan..

Spelade kort på uteplatsen…

Och lagade mer god mat!

Sen var det dags för oss att bege oss ut på vift igen. Tillbaka till Göteborg (där vi hittade världens finaste parkeringshus) för förberedelser inför bröllopet med Viktors syster Maja och hennes Johan.

Jag var ganska nervös för det var första gången jag fotade ett bröllop. Det var dock väldigt roligt (valde inte ut den här bilden för att den var bäst utan för att nästan alla andra är tagna i stående format) att få föreviga deras dag och överlag var det en otrolig helg i kärlekens tecken.

Hemma igen grundade jag mig i skogen som vanligt. Ibland själv och ibland med kompisar.

Tog med så otroligt många vänner ut till mitt kantarellställe den sommaren eftersom det aldrig slutade att leverera. När jag kom dit året därpå var det bara ett stort kalhygge. Den sorgen! Anyways, efter en sån svampplockartur ihop med Åsa-Maria stannade vi till vid Vättern så att hon kunde “duscha”. Vid den tiden bodde hon nämligen i ett litet torp utan rinnande vatten och löste naturligt hygienproblemen såhär. SÅ mysigt!

Jag är en extrem badkruka (eller såhär: gillar inte att doppa mig men om jag väl gör det kan jag vara i läääänge) och det här var sommaren då det blev många bad precis innan läggdags pga sååå varmt både inne och ute.

En annan dag kom Annica och hennes lilla Wincent upp för en natt hos oss när de var på genomresa. Det här är ju så länge sedan att han (som inte ens kunde sitta då) redan går i skolan. Tiden va!

Skrev ju att jag utelämnat nästan alla DIYs (gjorde alltid två sådana i veckan + två recept i veckan vid den här tiden) men ni ska ändå få se två stycken som jag fixade med under den här sommaren. Dels en tvättkorg (nätet satt fast på en rund träplatta med hjul under) med tillhörande tvättsäck…

Och en sittpuff till vårt vardagsrum!



Som vid den tiden såg ut såhär (vilket vi ju gick igenom i det här inlägget).

Under den här tiden huserade jag ganska mycket i min vän Mats verkstad. Han lärde mig bland annat glaskonst (fick göra ett eget dekorativt fönster i olika färger/motiv – så kul!) och senare även att arbeta i lera. På den tiden (innan Viktor och jag gift oss) hette jag Hjort i efternamn, således var detta min stämpel.

Jag hängde också rätt mycket på min lilla trädgårdstäppa bakom cykelförrådet. Sex enkla pallkragar stod utplacerade på en markduk och de gav…

Skörd!

I mitten av Augusti tuffade jag hemåt Helsingborg igen för att hälsa på familjen…

Där ett nytt tillskott (kusin nummer tre) äntligen fötts och gjort Emilia till storasyster. På bilden ska E fylla tre, i år fyller hon 10. Svindlande.

Jag och mamma spenderade en hel dag på cykel där vi åkte runt till olika restauranger och utomhuserveringar, butiker och hälsade på diverse familjemedlemmar.

Spenderade kvällarna vid havet och även om det är vackert och speciellt så är jag verkligen mer en sjö-person.

Hemma igen började det märkas på somliga familjemedlemmar att sommaren inte bara innebar vila. Fina Gösta <3
Men jag hade ännu en resa kvar i mig! Nämligen den årliga husvaktarresan till mitt älskade barndomsparadis.

Min mormor och hennes man Staffan brukar nämligen åka till Grekland någon vecka varje år och behöver då någon som ser efter både katter och höns. Det är min bästa uppgift! Helst att komma upp så att vi hinner ses någon dag ihop…

För att sen få spendera massvis med tid där helt ensam.

Jag har nämligen alltid varit bra på det. Att uppleva och se saker trots att jag är själv. Det blir inte mindre värt för det liksom.

Men de där stunderna har blivit mer och mer sällsynta med åren. Nu för tiden åker vi fortfarande upp till min mormor. Ibland för att vara husvakter, ibland för att bara hälsa på. Skillnaden är att det, sedan 2015, alltid är något barn med mig. Och vet ni?

Nu är det deras barndomsparadis också! Stället som de längtar till när det gått för lång tid mellan gångerna och några av de mest minnesvärda bilderna i deras fotoböcker. Att titta tillbaka på sommaren 2015, den sista i mitt liv innan jag blev mamma har varit en svindlande resa. Tänk att jag hade så mycket tid till egna grejer och resor. Och framför allt till kompisar! Många av dem har försvunnit längs vägen för att ja, livet har utspelat sig så och för att det var svårt att hitta tid till det ihop med ett barn som krävde mer än de flesta. Men ni förstår nog också att livet sen bjöd på andra saker och jag ångrar det inte för en sekund. Tänk vad mycket jag varit med om, tänk vad mycket som också väntar. Alldeles snart en sprillans ny sommar att fylla med minnen och härliga dagar.

För vips få var det höst 2015 och när dimman rullade in över sjön gjorde även illamåendet det i mig. I september fick vi reda på att Elton låg i magen och sen förändrades allt. Sen blev jag mamma Sandra.

När tiden blir ett vakuum

Veckorna sniglar sig förbi just nu och ändå verkar det inte som att jag hinner med något alls. Alla sociala kanaler ekar tomma, smsen i telefonen besvaras sällan och min senaste anteckning i telefonen lyder såhär:

1/4

Det här är vad jag gör på dagarna: ligger i min soffa. Fryser, klär på mig mer kläder. Fryser lite till, lägger på mig två ullfiltar. Gråter. Tänker att jag vill göra något. Orkar inte göra något. Känner att jag borde gå och handla. Laddar för det. Ligger kvar på soffan och fryser i två timmar till. Orkar gå ut i köket. Där är det disk på bänken men jag orkar inte sätta ner det i diskmaskinen. Dricker lite juice och går tillbaka till soffan. Gör ingenting. Scrollar men är inte intresserad av något. Känner mig tom. Gråter lite till. Har ont i min ena lunga. Tänker att jag snart ska gå och handla. Ligger i min soffa. Snart måste jag hämta barnen också och så har den här förmiddagen, när jag egentligen skulle plugga, gått. Drar filtarna tätare om mig. Undrar om jag hinner gå och handla innan dess. Undrar om jag hinner bli mig själv snart.

Jag har nämnt det lite här och där, problemet med min sköldkörtel som upptäcktes i början av året. De senaste veckorna har livet dock inte bara bestått av en enorm trötthet (tecknet som fick mig att söka vård i februari) utan också av en hel del oro. Jag förstår verkligen varför en del saker förblir privata för många människor. Men efter att ha hållit allt det här inom mig under en tid börjar jag känna mig fången i mitt eget mående. Det är FÅ saker som är tabu eller för privata för mig och jag vill faktiskt inte att detta ska bli en sån sak. Visst, det vore skönt att få dela berättelsen med det goda slutet direkt – att inte behöva dra in andra i spekulation och funderingar. Men samtidigt, det jag som befinner sig i det här vakuumet är inte mitt sanna jag. Jag känner inte igen den här orkeslösa och loja människan. Då har jag ändå varit utmattad och deprimerad tidigare. Men det här. Det är något annat.

För två veckor sedan åkte jag in till Skövde för att göra ett ultraljud av sköldkörteln. Då trodde jag fortfarande att vi skulle spana på om det var någon form av under/överproduktion det rörde sig om. Istället visade det sig vara fyra tumörer som i storlek var större än vad de “får” vara. Redan samma vecka blev jag inbokad för att göra en biopsi. När jag låg där ensam på britsen, preppad som för operation, grät jag. Inte för att jag förstod det eventuella allvaret (för det trillade nog ner först några dagar senare) utan för att det kändes så läskigt; att ligga där och göra ett otäckt ingrepp utan något stöd alls.

Det tog mig alltså rätt många dagar att förstå att de fynd som eventuellt upptäcks är… cancer.

Provet i sig skulle ta 2-3 veckor att analysera (är det inte cancer kan de även se ifall det är giftstruma/hypertyreos – något som mina blodprover faktiskt mer pekar på) men med vissa tvetydligheter dröjer det längre. Så allt är en evig väntan. Jag hoppas såklart (SÅKLART!) att proverna kommer tillbaka och är negativa, att de visar att inga fynd som pekar på cancer gjordes och att det “bara” är struma. Men jag önskar också att jag fick reda på det nu. Snart. För utan en förklaring kan jag inte heller börja må bra, kan jag inte heller känna igen mitt gamla jag. För den här versionen av Sandra känner och ser allt hon vill göra, upptäcka och njuta av men orkar ingenting.


Eller kanske orkar hon något ändå. För förra helgen kom jag iväg på en prova-på-kurs i drejning ihop med några vänner. En sån sak jag velat testa hela mitt liv men tidigare aldrig vågat för att prestationsångesten satt käppar i hjulet för det. Är så glad att jag jobbat så med just den biten av mig själv. För kursen var såklart hur kul som helst och gav verkligen mersmak 😍

Jag har orkat hänga lite på kolonilotten med barnen en dag när det kändes som vår och kan nu verkligen se hur fint det kommer vara där i sommar! För även om det snöar utanför fönstret just precis nu så har min odlingslängtan verkligen börjat spira.

Men mest har jag alltså legat i soffan och frusit under filtar. Ensam har jag dock inte känt mig en enda gång för jag har ju haft världens finaste World of Alidia-gäng att vända mig till. För jo, jag håller fortfarande på med det här med NFTer och krypto. Det intresset vill inte riktigt släppa och just WoA som projekt har det visat sig att jag brinner otroligt mycket vi för. Den här work in progress-bilden skärmdumpade jag från Fannys instagram igår för att den… på riktigt gjorde mig emotionell? Så fint!

Igår släppte förresten Vanja och Niklas förresten det första AMAt (ask me anything) och det låter så strålande. Om ni vill lyssna gör ni det här.

Och vill ni tipsa på något jag ska se eller lyssna på under tiden som jag går och väntar och väntar och väntar får ni gärna göra det bland kommentarerna. Det måste dock vara ganska lättsamt och ångestfritt just nu pga känslor all over the place & trötthet/tröghet.

En liten födelsedag & en natt i skövde

Här står jag och poserar med en skottkärra, som en gör. Den var nämligen en av presenterna som min lilla familj så fint fixat åt mig när jag fyllde år. Jag har alltid haft ett kluvet förhållande till det här med att ge och ta emot presenter men Viktor och jag har under de senaste åren insett att det betyder något för våra barn. Så nu försöker vi att önska oss minst en sak vid varje födelsedag för att det ska bli frukost, sång och paket på sängen. Och vet ni vad, det är ganska trevligt? Klart en inte behöver ge köpta eller fysiska prylar men barnen älskar verkligen hemlighetsmakeriet, att få vara med och välja present, stolt bära in paketet och sen förväntansfullt se vad mottagaren tyckte. Det känns rimligt att det är det traditionella konceptet för en födelsedagsmorgon när jag ser hur magiskt det är för dem.

Det var alltså i torsdags det var min födelsedag och jag tänkte att vi kunde kika lite på vad vi sysslade med i anslutning till det.

Födelsedagen inleddes absolut med att de små barnen vaknade vid halv fem men van som jag är funkade det bra att smyga upp den tiden. Vid sex väckte jag Viktor och kröp ner i sängen igen när de fixade födelsedagsbrickan. Blev så överraskad av de fina böckerna de fixat åt mig! I paketet låg nämligen både den här och den här fantastiska (Adlinks via metapic). Älskar Maria Nilsson Thore (och kanske framför allt den här 👆berättelsen) och i slutet på samlingsvolymen finns massor av skisser hon tagit fram under tiden som hon skrivit sina böcker. Så inspirerande!

Barnen var gulliga och sams och det kändes alldeles strålande att bli 33 år. Skrev på instagram att det låter som en ”häxig” ålder och det håller jag fast vid. Tror det blir ett stort år för mig personligen och förhoppningsvis (på sikt) ett bra år för världen.

Li och jag vinkade iväg pappan och killarna som åkte till förskolan samma tid som vanligt (vid inskolning går syskonen vanligtvis samma tider som det barn som ska börja skolas in men eftersom rutiner är väldigt viktigt för vårt ena barn beslutades det att de fick gå sina vanliga tider mellan 7.15-13.45). Efter frukost traskade även hon och jag dit och den här, tredje morgonen, blev hon lite ledsen när jag gick. Visst skär det i hjärtat om jag går in i känslan men såhär är det nu. Föräldradagarna är slut och vi är redo för en ny sorts vardag. Tur att hon alltid verkar ha haft det bra när jag hämtar henne!

En trettiotreåring har ni här! Efter lite plugg var det dags att cykla och hämta hem barnen igen och precis då började solen skina in genom fönstret. Vilken timing!

Vi cyklade till ett av bygdens två fikaställen men eftersom de mjölkfria alternativen var nästan obefintliga valde vi att vända och cykla upp till det andra alternativet; soldathemmet på fästningen. Efter fikat testade vi att spela de olika instrument som finns där och även en runda pingis hanns med. Det första lät förfärligt och det andra var ganska svårt men en mysig firarstund ihop var det.

Framåt kvällen anlände två blombud och sen slocknade jag i vanlig ordning med barnen strax innan sju. Vi kan prata om det en annan gång, min enorma trötthet och vad det antagligen beror på (inte graviditet eller utbrändhet/depression).

Morgonen efter lämnades Li på förskolan av sin pappa (så konstigt att hon skulle fortsätta skolas in när vi andra var lediga) så jag och killarna passade på att spela Monopol (med Pokémon-tema) som vi lånat av grannarna.

Vi behövde nämligen skingra alla de pirriga känslorna som fanns i ett av barnen, för strax efter tio skulle vi bege oss iväg med bussen mot Skövde.

På stationen mötte vi upp min mamma som kommit med tåget från Helsingborg. Sen traskade vi upp till Scandic Billingen där hon bokat rum åt oss för att lämna av packningen. Båda killarna har bott på hotell varsin gång tidigare men eftersom de då var under året blev det här som första gången. ”Jag kan inte tro mina ögon så fint det är här” sa Noah om mattorna i trappan.

Nästa anhalt blev Arenabadet och eftersom en inte får fotografera där inne (rimligt) har jag inga andra bilder än denna på en lycklig kille som köpt en drake han döpt till Tigerklös. MEN vilket äventyrsbad sen! Superfräscht, många badvakter och definitivt något för alla. Dessutom var det minimalt med folk såhär en fredagsförmiddag. Verkligen toppbetyg från oss alla och barnen ville absolut inte gå upp ur poolen när vi behövde avrunda besöket. Hit åker vi fler gånger!

På väg tillbaka till hotellet stannade vi i en renodlad godisaffär (stort för barnen som annars handlar allt snask i mataffären) för att införskaffa lite fredagsgodis. De fick lyxa och välja lite fler bitar än vanligt och efteråt skickade jag den här bilden till Viktor som nästan satte hjärtat i halsgropen.

Det var lite lur för de innehöll inte så värst mycket. Absolut för slösigt att välja så stora burkar till så liten mängd godis men den här dagen fick den magi barnen upplevde väga tyngst.

Det slappades i en knapp timme innan vi svirade om och begav oss en gata upp (allt i Skövde är så nära!) till vårt dukade bord på…

Pinchos! Tänkte att barnen skulle tycka att det var spännande att få välja många, små rätter men alltså… fredagar är alltid vår tröttaste dag på veckan. Och med pirrig anspänning, en bussresa och några timmars badande på det var vårt besök inte den höjdare jag hoppats på. Det var inte dåligt alls men över ganska fort och i efterhand inte heller det barnen själva tyckte var den bästa matupplevelsen (för det var 1. korven på pressbyrån och 2. hotellfrukosten).

Tillbaka på hotellet blev det godis och barnkanalen för killarna och pyjamas och bok för min del. Barnens mormor gick och bastade och jag kom ihåg varför mina dagar alltid kändes så innehållslösa och tråkiga att dokumentera när jag bloggade förr i världen; jag är nämligen så obekväm med att fota andra människor att det liksom bara blir den här typen av bilder på döda ting. Jaja, så kan det vara. Läser förresten mest ungdomsböcker (adlink via metapic) just nu. Kanske för lite inspiration inför framtida projekt, vem vet.

Äääälskar min pyjamas från Emilia Ilkes samarbete med Lindex och just nu är den visst på rea här (adlink via metapic).

06.05 insåg vi varför hotell med våra barn är sisådär kul. Men de vaknade åtminstone inte 04.20 som de ibland gör här hemma. Hehe.

Oavsett var jag befinner mig är mina morgonsidor med. Den absolut bästa rutinen jag skapat mig i vuxen ålder tror jag. Rensar både tankar och känslor inför en ny dag och får mig att ventilera, reflektera och komma på nya kreativa mål och idéer. Är ni förresten på jakt efter enkla ringar vill jag rekommendera dessa prisvärda (adlink via metapic)

Till slut blev det dags för frukost och den var alldeles fenomenal men fångades dessvärre inte på bild (typ lagbrott om en bor på hotell ju) pga fick mest springa som en galning för att lyckas hämta allt som både jag och barnen ville ha att äta.

Efter frullen bestämde vi oss för att checka ut och ta en liten runda på stan. Det skulle införskaffas pyjamas åt Noah och han valde den här (adlink via metapic) men först efter att ha åkt två rundor av det här tåget som fanns utanför butiken. Kändes verkligen som att de levde sitt allra bästa life det här dygnet i Skövde.

För strax därefter hade deras mormor bokat tre biobiljetter till Bamse och vulkanön. Filmen började dock med en traumatisk upplevelse för Noah som inte alls tyckte att Svenska bios ugglor såg ut som de är tänkta. Istället för mage och klor såg han en stor gapande mun med tre långa tänder i nederkäken och när jag kan se det på hans vis ser de verkligen läbbiga ut. Han pratar fortfarande, såhär fyra dagar senare, om monsterugglorna.

Under tiden som de delade biouopplevelse passade jag på att gå in i en kristallbutik och gick sen och satte mig i kyrkan för en mediterad trumresa med mina nya stenar.

Innan jag mötte upp gänget igen gick jag in i den här te & kaffe-butiken och köpte ett kaffe med smörkola-smak. Har inte testat det än men det doftade verkligen ljuvligt. Tänker att det kanske blir nice till allt kommande iskaffe?

Nej nu börjar innehållet tappa lite i sting känner jag. Vi tänkte gå och äta lite snabb lunch och hade en stund kvar innan det var dags att resa hem igen. Så vi gick till Balthazar (tips!) men där var köket stängt så efter att Elton byggt en stund med Lego traskade vi tillbaka mot stationen. En snabb sväng in på kulturhuset också och vips så hade tiden blivit lite väl mycket.

En snabb korv på pressbyrån hann barnen nätt och jämt trycka i sig innan det blev dags att vinka hejdå till både Skövde och mormor.

En timme senare var vi hemma hos denna stora lilla tjej igen. Hon som tog av sig vantarna och sa ”sådär” innan hon plockade en snödroppe 👆 som skulle levereras till pappan.

100% uppskattat födelsedagsfir. Tack alla inblandade ♥️

Min helg; yogakurs, ett drinkrecept & att skaffa pass till barnen

I fredags kände jag hur lusten fullkomligt rann ur mig. Det går såklart inte att sätta sitt eget liv helt på paus för att det händer hemska grejer i världen (som det alltid gjort – på andra ställen, nu bara närmre oss) men det tog ändå hårt och allt jag planerat och tänkt dela med mig av på instagram kändes fjuttigt och onödigt. Egentligen ÄR ju det jag delar ganska onödigt och jämfört med krig är ju i princip ALLT fjuttigt. Men det går som sagt inte att tänka så. Eller snarare; det går att ha den tanken i sig utan att sluta leva. Det går kanske till och med att omvandla den tanken till något annat. En mjukhet i sig själv, en förhoppning om förändring, ett aktivt val som kan göra gott för någon annan eller bidra till maktskiftningar. Det går att vara en enda person i sitt egna liv och samtidigt gripas av andra människors öden. Det går att glädjas åt det lilla och samtidigt förfasas och bli rädd för det stora. Men i fredags kändes det konstigt att ånga på som vanligt.

Så jag tog en liten break från Instagram. Inte någon uppoffring såklart (jag menar det är en app och jag tror inte att någon reflekterade över att jag inte postade något på EN dag…) och eftersom min uppdatering där inte är mitt jobb utan bara något som är roligt (jag känner faktiskt ALDRIG press/stress kring att uppdatera om jag inte har lust) var det ganska lätt att logga ut och lägga undan telefonen. Eller lägga undan den gör jag nog aldrig riktigt helt, för jag gillar fortfarande att fota det jag tycker är fint/betyder något eller sånt jag vill minnas. Så nu har jag en himla massa bilder i kamerarullen och funderar på om vi ska köra på ett inlägg om min helg på klassiskt bloggvis? Okej, nu kör vi!

Vår helg inleds just nu fortfarande med en ledig fredag. Detta kommer faktiskt skifta redan om två veckor när Li är färdiginskolad och en helt ny vardag väntar för oss. Kan berätta mer om upplägget kring den nya vardagen sen om någon är nyfiken. Jag hade i alla fall min egensydda klänning av loppisfyndat tyg på mig dagen till ära!

Känner mig alltid så barnslig när jag äter mannagrynsgröt men det är ju så lent och snällt. Kom på nu att det ju finns Polenta med, som ju känns som en lite vuxnare variant. Kanske ska laga det snart igen. Valnötter och granatäpplekärnor blev i alla fall dagens topping, i en skål av otroliga Fanny Schultz. Just denna dag hade jag dessutom ställt ett alarm på 11.57 eftersom hon skulle ha ett nytt släpp i sin webshop klockan tolv. Förra gången gick jag in på länken i hennes profil på instagram och då hängde sig allt när jag skulle betala och sen vips var det mesta slut (lyckades dock knipa den här skålen och en likadan fast i grått) så nu har jag lärt mig den hårda vägen att alltid gå in via webbläsaren istället. Tips från coachen alltså!


Efter frukost packade vi in oss i bilen och åkte på musiklekis i grannbyn. De har så himla fin och maffig kyrka med utsikt ner över slätten. En annan helt otrolig kyrka här i krokarna är den i Beateberg, så googla och spana in den ifall ni är förtjusta i sakrala byggnader.