Om en rumsdoft (och när vi tackade nej till vårt drömboende)

Såhär började det: en dag i oktober 2021 fick jag en, för mig, rekommenderad annons på instagram. För det mesta scrollar jag bara förbi dem (som sig bör?!) men någon gång då och då är de så oerhört välriktade att jag blir helt hooked. Så var det alltså denna gång och trots att jag är en person som nästan aldrig bär parfym (och i synnerhet inte när barnen är små och konstant bor i min famn) och tycker att de flesta doftljus luktar alldeles för syntetiskt så var det just ett sådant som fångade mitt intresse den här gången. Doftljus alltså.

För förutom den snygga paketeringen av ljuset (glasbehållare med en kupa som lock) lät det här inte alls syntetiskt och fake. Ett svenskt litet familjeföretag med ”omsorgsfullt handgjorda ljus av vax från ekologisk soja som utmärks av en varm och djup arom” lät verkligen right up my alley. Så jag klickade hem ett med doften björnbär & nejlika.

Vilken doft sen! Till och med när ljuset var släckt spred sig en otrolig arom i närheten av det och varje gång jag gick förbi det tänkte jag att ”SÅHÄR vill jag att mitt hem ska lukta”. Jag har haft ett visst hem i åtanke när jag tänkt så. Ett vardagsrum med inmurad öppen spis och altan ut mot en egen stor gräsmatta. Vårt drömboende, det vi haft siktet inställt på så länge.

Vårt befintliga boende sedan tio år tillbaka är en hyreslägenhet om två plan. Här huserar vi (numera en familj på sex personer) på 110 kvm, tre sovrum, ett allrum och två badrum. Alldeles lagom för oss för tillfället men helt tokigt för så många andra att förställa sig. Hur vi kan ha en hel drös med ungar och inte ha köpt ett eget hus än. Om det (och att göra andras måsten till sina) har jag skrivit om här.

Trots att vi trivs (framför allt i området vi bor i) har vi sedan några år tillbaka haft siktet på en speciell adress. En återvändsgata vid en skogsdunge där de enda husen är dessa, gamla personalbostäder för de som arbetade på den dåvarande flygflottiljen. Enplanshus (har ett så stort behov av att samla min flock på samma våningsplan) med stor tillhörande gräsmatta. 143 kvm, fyra sovrum, bara marginellt högre hyra än vår nuvarande (för ja, det är fortfarande hyresbostäder vi kikar på – av egen fri vilja) men framför allt; närhet till den direkta naturen och utevistelse på ett helt annat sätt.

Så kom det ett meddelande på Messenger förra veckan. En bekant som undrade om vi vill byta bostad med dem då de bor precis där dit vi vill flytta (och där husen som motsvarar vår preferens på storlek är få) men skulle önska något mindre. Det perfekta erbjudandet – som kom i helt fel tid.

För även om hyresrätten vi blev erbjudna fortfarande är vårt drömboende (och dit vi vill på sikt) så orkar vi helt enkelt inte genomföra ett byte med en bebis på en månad. Att dessutom addera en hyreshöjning i en globalt osäker ekonomisk tillvaro när vår privata mest ”akuta” grej är att fixa en bil som rymmer våra samtliga familjemedlemmar kändes liksom.. dumt.

Men mest var det faktiskt att vi så starkt kände att det HÄR är vårt hem. Jag älskar den här lägenheten något otroligt och tror inte vi har bott klart här riktigt än. Drömboendet väntar på oss om några år, det är jag alldeles säker på. Så vi tackade nej.

Och med den insikten, om hur kär och hemtrevlig vår nuvarande bostad är för oss, bestämde jag mig för att sluta snåla och istället klicka hem den fantastiska doft jag förälskat mig i som en rumsdoft. Såhär vill jag att mitt hem ska lukta och nu gör det det.

Varje gång jag kommer ner på nedervåningen slår det emot mig; aromen från den lilla glasburken men också en dos av tacksamhet för det vi har och en gnutta hopp om framtiden. Vi valde att gå på magkänslan och tacka nej till vårt drömboende den här gången, vem vet vilka andra dörrar det beslutet kommer öppna! Oavsett var vi hamnar kommer vi mötas av ljuvlig blandning av björnbär & nejlika.