Lite tankar om julen 2020 och ett recept på enkla vörtfrallor

Det är kväll när jag skriver det här. Barnen sover på övervåningen och jag vill gärna tänka att de ligger i matchande flanellpyjamasar uppe på ett loft med knakande breda golvplankor och snö som virvlar utanför fönstret. Så är det dessvärre inte för vår lägenhet har ingen själ men nog snusar de i alla fall gott däruppe, trygga tillsammans i sömnen. Här nere i köket har jag också försökt skapa lite stämning för kvällen. En påse poppade popcorn ligger utspridda på bordet och ska träs på tråd för att bli en girlang. Visste ni att det även stavas girland? Uttalar ni det så? Hur som helst så har jag aldrig gjort en sådan med popcorn tidigare (och förstår inte riktigt kopplingen med popcorn och jul men antar att det kanske ska likna snö?) men har sett det skymta förbi tidigare och tycker det är fint. Så en sådan får det bli samtidigt som jag smuttar på mitt te (chokomint från sibyllans <3) och funderar på om jag vågar öppna glaslådan med julgodis som vi förvarar i frysen. Risken är ju att vi är fler i familjen som tänker ”det gör ju inget om jag tar en” och klipp till att vi står där smått förbryllade med en tom låda till Kalle sen på julafton.

Apropå julafton så skrev jag på instagram igår att firar vi hemma i år, precis som vi gjorde förra året. Med släkt och familj på andra ställen än just här brukar vi nämligen få kuska land och rike runt för att hinna träffa alla. Förra året bestämde vi därför oss för att acceptera faktumet att VI numera är vår egen grundfamilj och att vi faktiskt kan få lov att sätta våra egna traditioner. Jag ska vara ärlig och skriva att små stråk av både ledsamhet och ensamhet nådde mig under julhelgen men framför allt så var det så skönt att få vara hemma. Hemma i vårt alldeles egna julpyntade hem. Ifall pandemiläget har stabiliserats till julen 2021 ska vi då fira jul ihop med hela min helsingborgsfamilj i en stuga i Kläppen. Därför tänkte vi, redan tidigare i år, att vi kör en hemmajul till för att återigen slippa fara och flänga. Så vi var liksom redan inställda på att det skulle bli såhär i år, bara vi fem i vår lilla familj. Men jag förstår att ni nog är fler där ute som kommer fira på samma sätt om några veckor, men mer av tvång/omsorg än av egen vilja? Hur känns det? Eller gör ni kanske alltid så? Har ni någon plan för hur ni gör för att det verkligen ska kännas som jul?

Förra året var vårt upplägg typ såhär: julstrumpa på morgonen, frukost, promenad/lek, lunch (risgrynsgröt och skinkmacka), vila för barnen, julfika och Kalle (de såg bara tomteverkstan dock pga ointresse), jultomten hade lämnat klappar (han fick inte komma in för barnen pga rädsla) så vi öppnade dem och lekte, julmat och sen lek till läggdags.

Och jag antar att det kommer se ut ungefär likadant i år. Har vi lyxen att få snö (gud vad jag håller tummarna för detta!) kommer promenaden bytas ut mot pulkaåkning istället men annars är livet med små barn nästan alltid detsamma, oavsett dag på året. Det jag tycker är absolut tråkigast med att inte fira med andra är ändå julmaten. Min familj (mannen inräknad) tycker knappt om någon mat alls och det enda de önskar sig på julbordet är köttbullar och prinskorvar. Alltså hallå? *knack knack* is this thing on? Haha typ de två grejerna jag inte ens skulle bry mig om ifall de försvann… Men en sak som vi alla faktiskt uppskattar är vörtbröd och i år gör jag dem på det enklaste sättet någonsin, nämligen som kalljästa frallor. De tar på riktigt noll tid (jepp, det är en tidsangivelse som finns) att göra så insatsen är minimal, vilket ju uppskattas eftersom det finns ca en miljon (återigen, min uppskattningsförmåga är on point) andra grejer att stå i på julafton.

Och som i ett litet led i att försöka skapa en så lätt och trivsam jul i denna märkliga tid vill jag såklart dela receptet med dig så här kommer det:

KALLJÄSTA VÖRTFRALLOR

25 g jäst

6 dl julmust

6 dl vetemjöl special

5,5 dl havregryn

2 msk olivolja

2 msk honung (kan uteslutas om så önskas)

2 tsk salt

1 påse Santa Maria vörtkryddor (eller motsvarande ifall du vill blanda egen kryddmix)

1-2 dl russin (kan uteslutas)

Smula jästen i en bunke och slå sedan på julmusten. Blanda till allt lösts upp och tillsätt de resterande ingredienser. Degen ska nu vara lös och kladdig. Lägg på någon form av lock (jag kör på bivaxduk eller en tallrik) och ställ in i kylen över natten.

På morgonen sätter du ugnen på 250 grader och ställer en djup plåt längst ner i ugnen. Stjälp upp degen på lätt mjölat bord. Du behöver inte knåda utan strö bara lite mjöl över, forma så att den är hanterbar och skär sedan degen i 10 bitar. Lägg på pappersklädd plåt, skjutsa in i mitten av ugnen, kasta på ett glas vatten på den djupa plåten och grädda sen i 15 minuter eller tills de fått tillräckligt med färg.

Jag kan inte slänga upp det här receptet utan att nämna att jag utvecklat det från Camillas fantastiska recept på kalljästa frallor med havregryn. Både dessa med vört och hennes egen variant håller sig goda ca ett dygn efter att de bakats så gör dem samma sak du ska äta dem.

Ta hand om dig!

Posted in MAT

Rotera leksaker & få barnen att leka själva

Det kom en lång (och väldigt uppskattad) kommentar på mitt första inlägg som direkt inspirerade mig till att börja skriva på ett nytt, vilket alltså är den text ni läser nu. Jag nämnde nämligen i det inlägget att vi har en lekhylla med roterande innehåll i vårt kök och läsaren Elisabeth kom därför med följande frågor:

Jag blir väldigt nyfiken på lekhyllan i köket vars innehåll byts ut; hur förvarar du grejerna medan de inte används? Har du något roterande system eller tar bara fram lite av varje? Vilken typ av leksaker är det? (Tips på någon aktivitet/leksak som håller barn sysselsatta lite mer självständigt (ej skärm) medan man tex fixar lunch?).

Jag har skrivit om den här texten så många gånger så ni anar inte. Vill liksom inte få det att låta som att jag vet vad jag håller på med för jag testar mig ju bara fram och det som funkar för oss får säkert inte samma effekt i en annan familj med andra förutsättningar. Så här får ni ta del av hur vi gör hos oss just nu och så blir mitt tips till er att följa barna.leker på instagram för hon skriver fantastiskt smart, reflekterande och insiktsfullt kring föräldraskap och den här sortens frågor.

I den här familjen bor som bekant två vuxna varav den ena ibland är borta med jobbet vilket betyder att det oftast bara finns en förälder (jag) hemma. Det bor även tre barn med olika behov och viljor under vårt tak. Jag tror att ni säkert fattar att vi föräldrar älskar våra barn och att vi både umgås och leker mycket med dem men om det finns en sak vi önskar att få mer av så är det självständig lek. Varför? Tja, dels för att vi tror att barnen faktiskt är de som kan leken bäst, att de utvecklas av det men också för att vi helt enkelt inte vill/kan leka hela tiden. Mellanbarnet har alltid varit strålande på att hitta sin väg in i leken vilket säkert både beror på personlighet men också för att det ofta har krävts av honom. Vårt äldsta barn behöver mycket mer stöttning och vägledning för att sysselsätta sig vilket gör att vi ibland måste presentera en konkret lekinbjudan för att lek ska kunna uppstå och ibland bara behöver vara närvarande för att det ska flyta på. Det kanske är viktigt att ha i åtanke när man läser mitt inlägg om vår rytm, att när det står lek innebär det ytterst sällan att barnen sitter själva på rummet och leker ihop. De är helt enkelt inte där än, men vi försöker hela tiden stötta dem i deras förmåga att själva hitta dit, i att hitta en lekkamrat i varandra och att successivt utöka den tiden. Såhär har vi gjort:

Eller vänta, låt mig först bara snabbt förklara konceptet leksaksrotation för er som inte hört om det tidigare. I runda slängar innebär det att leksakerna som finns i hemmet hålls undanstoppade med undantag för ett visst antal leksaker som erbjuds på en given plats. Dessa får barnen leka med under en tidsbestämd period innan föräldrarna sedan byter ut dem (antingen alla eller bara några, beroende på vilka som fortfarande leks med osv) mot andra pryttlar från det undanstoppade lagret. På så sätt roterar man alltså runt de saker man redan har hemma. Det är oftast inte förbjudet (alla gör ju olika) att leka med det som är undanstoppat men hemma hos oss har det räckt med att säga ”den är i garderoben” om ett barn frågar efter en viss leksak. De vet nämligen att de dyker upp igen och alltså inte är borta för alltid.

Det finns flera fördelar med konceptet men det jag själv fastnat för är dessa:

Det minskar utbudet barnen ställs inför vilket ofta främjar deras lek då det kan vara överväldigande att sortera intrycken i ett rum fullproppat med leksaker. Leksakerna som sedan tas fram känns som nya för barnet eftersom de inte lekts med på ett tag = glädje för barnet men även för naturen och plånboken eftersom en inte behöver köpa nytt så ofta. Att alla saker har en given plats upplever jag även gör det lättare för barnen att plocka undan efter sig.

Så, hur gör vi då? Nu blir det långt och innan jag hoppar in i att rada upp alla leksaker våra barn roar sig med så vill jag nämna att våra barn faktiskt har mycket mer leksaker än de egentligen behöver. För visst känner väl alla igen hur enkelt det verkar vara för dem att börja leka med alla kökspryttlar (ställ en stol framför vasken och mina barn ”diskar” i en evighet) och att allt som flyter runt i badkaret lätt blir en del av någon slags vattenlek. Jag dras väldigt mycket till Waldorf-inspirerade miljöer och hade jag fått göra om allt från början hade jag nog gått den vägen istället. Men ja, nu sitter vi ändå här med en hög tillverkade leksaker och där har vår tanke varit att uppmuntra barnens visade intresse men även addera sånt vi som föräldrar tycker är viktigt som omsorg och kreativitet.

För oss känns det även viktigt att leksakerna vi väljer att satsa på har ett stort användningsområde, dvs i största mån är open ended, eftersom det väcker fantasin och även gör att barnen kan leka med dem länge. Vi har därför valt att satsa på fem samlingar bestående av duplo, lego, magnatiles, en brio-tågbana och playmobil (de två sistnämnda är dock något mer begränsande än de tre första). Att bestämma sig för att satsa på några få utvalda set har varit väldigt skönt eftersom det dels är lätt att önska sig sådant vid födelsedagar och i julklapp (våra magnatiles önskade vi oss i doppresent till Noah) vilket minimerar risken för att få ”skitleksaker” (ja, det låter kanske otacksamt men come on alla vet vad jag menar). Dessutom har det varit enkelt att köpa dem begagnat då de ofta säljs billigt i redan befintliga samlingar. Ett tips där är att buda hem en stor samling och sen portionera ut den hemma under en längre tid.

Hur förvaras allt? Vi har valt att köra med stängd förvaring i vårt hem (i barnrummet finns två förvaringshyllor med korgar/backar för detta men vi använder även sänglådor i ett annat rum samt ett stort skåp med lås i vårt vardagsrum) vilket inte alls grundar sig i någon pedagogisk filosofi utan enbart handlar om mitt stökiga inre som behöver ett lugnt yttre. MEN det har visat sig vara ett fenomenalt sätt för att kunna rotera leksaker på ett naturligt sätt. Barnen vet nämligen exakt vad vi har för leksaker hemma (var sak på sin plats) men med tanke på att prylarna dels är många (vilket faktiskt kan verka hämmande/bli överväldigande istället för inspirerande för de flesta barn) och även är instängda (visst är det, även för oss vuxna, mycket lättare att plocka upp sin bok och börja läsa om den ligger på soffbordet än om den står i bokhyllan?) så kan de ibland själva ha svårt att komma igång med leken. Så vi brukar rotera genom att helt enkelt ha en samling framme åt gången och när vi leker med det (tex duplo) så låter vi det stå framme ända tills de tröttnar vilket brukar ta ungefär 1-3 veckor. När vi sedan går över till nästa grej (här finns inget system utan det faller sig alltid naturligt på något vänster men de verkar alltid vilja leka sig trötta på sina grejer innan de byter) är det som nytt för barnen eftersom de inte lekt med det på länge. Vi har precis börjat bygga med Lego igen efter säkert ett halvårs uppehåll och båda barnen sitter med näsan i lådan och letar bitar så ofta de kan nu. Att de får längta och återupptäcka sina egna leksaker såhär ser jag som en enorm vinst (både för dem, för plånboken och för miljön) och att endast servera dem ett alternativ har visat sig främja deras egen lek. Skulle de däremot vilja inkorporera fler element till leken (tex ett gosedjur, loose parts i form av små träbrickor som är roliga att lasta osv) säger vi inte nej eftersom vårt jobb är att främja deras lek (återigen; får SÅ mycket inspiration av barna.leker och mammasalskadebarn i detta).

Sen har barnen fler leksaker än de jag nyss nämnde. Bland dessa finns dels (ej inräknat pussel & spel, böcker, deg och annat pysselmaterial som vi också existerar) ett leksakskök med tillbehör (tips här är verkligen att köpa rostfria grejer på loppis, håller i en evighet och är lätta att använda. Mina barn älskar verkligen en trasig kaffepress utan glas att ”göra kaffe” i), lite instrument men framför allt fordon i olika former eftersom jag uppenbarligen närt två fordonsgalningar vid min barm. Även här försöker jag köpa det mesta begagnat och är väldigt mån om att produkterna ska vara av hållbara material för att de ska klara av att lekas med länge. Dessa saker väljer jag dock att förvara i en garderob eller i källaren (för stora saker som brio-spisen) eftersom det är dessa jag roterar med i köket. Med tanke på att leksakssamlingarna befinner sig på ovanvåningen och jag ofta är själv med tre barn behövde jag nämligen hitta på ett sätt att få dem att hitta leken även på nedervåningen (eftersom mycket av hemmatiden kretsar kring köket) och då föddes lekhyllan där. Den uppdateras och byts ut inför varje måndag och det som presenteras där är sprunget ur en enda tanke: att barnen ska kunna hitta in i leken/aktiviteten själva utan att jag behöver vara annat än närvarande i samma rum – så att jag får tid till att laga mat/diska, amma eller vad jag nu behöver göra där inne.

Förut kunde jag faktiskt tänka ”men bara lek!!!” när frustrationen över känslan att de ständigt behövde bli underhållna dök över mig. Men när jag backade bandet insåg jag att de är alldeles för små för att själva tänka ”aha, jag är lite uttråkad vänta då ska jag gå igenom listan i huvudet på allt vi har hemma som jag skulle kunna ta fram och sätta mig med”. Så genom att sänka kraven, erbjuda ett litet urval av saker och med dessa försöka locka fram deras naturliga lekglädje har jag allt oftare kunnat ta två steg bak och bara betrakta deras samspel i leken. De tycker själva att det är SÅ spännande att se vad som har dykt upp på hyllan inför varje ny vecka.

Så till förslagen på saker/aktiviteter som Elisabet efterlyste. Jag måste säga att jag ser mig själv som en kreativ person men tyvärr existerar den drivkraften just nu inte i form av att tillverka egna leksaker. Därför kommer jag här länka till några förslag på fabriksgjorda aktiviteter som våra barn uppskattar men som jag tror att man lätt kan göra egna varianter på. Och det går såklart inte att skriva så utan att nämna pysselmorgon på instagram som är helt fenomenal på just detta. Vilken inspiration!

På kylen hade vi tidigare ett gäng fordonsmagneter de fått i present men dessa såg de aldrig ens åt. De var så vana vid att se dem att de blev en del av inredningen. Så jag plockade bort dem och serverade dem i en burk på lekhyllan någon vecka senare och vips så blev det LEK av det hela. Även spikbräda (andra varianter på samma tema är ju stiftmosaik eller pärlplattor) det här setet (extremt lätt att göra en egen variant på det) och olika klisterböcker har lockat våra barn till att själva sitta stilla och skapa. Vi har även fått några målarböcker av det här slaget (sök på magisk målarbok) i present och de uppskattas något enormt. En annan idé som jag är inne på är att bygga en egen variant av den här banan att sätta på kylen för det kan ju inte vara så svårt. Jag har även sett att pysselmorgon gjort en egen variant av dessa sykort fast i trolldeg. Funkar ju minst lika bra i tjock kartong också vilket jag nog måste testa snart!

Ibland ställer jag bara dit några leksaker de inte lekt med på länge och ibland försöker jag verkligen skapa små inbjudningar genom att tex ställa fram doktorsväskan (Elton fick den i present för två år sedan så det finns inte så mycket saker kvar men det funkar toppen att ta sånt en kanske redan har hemma som plåster, bandage, febertermometer, tom ”piller”burk, plastspruta osv) och ett gäng gosedjur. Oj vad de pysslade om de små djuren tillsammans under den veckan. En annan vecka hade de magisk sand och byggfordon som kombo och veckan därpå hade de en hemmamålad restaurangmeny (som Elton gjort ihop med vår granne i somras) och play-doh med tillbehör som de återskapade maten genom. En dag la jag fram min emilkeps och en nötknäckare (som fick agera knipstång) och vips var ett av barnen tågkonduktör och det andra körde last mellan soffan och köket.

Vi har även en stor låda med ett rishav som barnen ÄLSKAR. Jag har fyllt det med fiskar och diverse havsrelaterade smågrejer jag hittat men det är absolut inte hugget i sten att de enbart för agera hav. Jag har sparat en story om hur jag gjorde det i min profil här

Egentligen vill jag slå ett slag för all form av sensoriska upplevelser och framför allt då sånt som enkelt går att skapa själv som lådor med ris, pasta osv. Sök på sensory bins för inspiration. En annan dundergrej är ju sorteringslekar, för det kan i alla fall mina barn underhålla sig länge med. På Noahs förskoleavdelning har de gjort en enkel version där de tagit en plastburk med lock och skurit små hål i locket passande för en av glasspinne. På varje pinne har de målat en av tre geometriska former (säg att de använt cirkel, kvadrat och triangel) och sen har de ritat samma figur vid varsitt hål i locket. Sen är det bara för barnet att klura ut vilken glasspinne som ska ner i vilket hål och voilà, enklaste typen av sorteringslek!

En dag (när jag hade mer tid att vara stöttande) lekte vi först ute med deras bilar så att de blev rejält smutsiga. Sen skapade vi en biltvätt inne i badrummet med olika bunkar med tillhörande skum, trasor och svampar. De fick feeling och vips satt de i varsin stor låda (som vi i vanliga fall har vår återvinning i men som nu var tomma pga ett besök dit samma dag) och tvättade bilar på löpande band. En och en halv timme senare var de färdiga och de frågar varje vecka om vi kan göra om det snart. Nästa gång vi tömmer lådorna får det nog bli dags igen!

Sen försöker jag alltid presentera en bok i köket varje vecka och då är hitta och leta eller flikböcker det som bästa går hem. Vi har några vi äger som jag hittat begagnat men i regel lånar vi alla våra böcker på bibblan. Vårt bibliotek är anslutet till flera andra så det är superlätt att fjärrlåna sånt som inte finns här för att få ihop en rolig bunt. Också toppen för att personalen då lägger ihop allt åt en = behöver inte spendera många sekunder på biblioteket nu när en ska undvika det.

Det behövs oftast inte så mycket (jämfört med vad vi nog tror) men ibland gäller det att tänka till lite för att skapa de där harmoniska små stunderna av ren lekglädje.

Kan inte ni som läser snälla dela med er av någon aktivitet/lek som ni presenterat (eller som barnen kommit på helt själva) som de har underhållit sig själva med en god stund? Vore roligt att få samla en massa fina tips så att alla kan gå in och läsa det en dag när inspirationen tryter.

DIY Enkla julstjärnor

Så var första advent här vilket även för med sig det officiella godkännandet för att få smycka sitt hem med diverse julpynt. Det mesta vi har hemma är antingen loppisfyndat eller hemmagjort på enklaste sätt för att tja, det blir helt enkelt mer personligt och hemtrevligt så. Och när det kommer till just det egentillverkade har det visat sig att stjärnor är den mest återkommande formen hos oss. De känns så tidlösa och signalerar vinter på ett sätt som gör att de gärna får pryda hemmet både före och efter jul (för vintern är som bekant lång…). Därför tänkte jag passa på att tipsa er om tre enkla varianter som alla går att hitta i vårt köksfönster och som lätt går att göra av sånt som en redan har hemma.

För två år sedan knåpade Elton och jag ihop dessa trotjänare som alltså snällt följt med upp och ner ur jullådan flera gånger – trots att de är gjorda av det lite bräckliga materialet trolldeg. Vi stansade helt enkelt ut tjocka små stjärnor i degen, gjorde ett hål för upphängning. bakade dem i ugnen och dekorerade sidorna med glitterlim. Har sett recept på porslinslera inne hos ekotipset som säkert funkar kanon och vill man ha ännu bättre hållbarhet så går det såklart även bra att lacka dem. Jag brukar faktiskt bara använda sånt här nagellack när jag väljer att lacka barnens skapelser och har på så sätt lyckats rädda många söta små trolldegsalster.

De bruna stjärnorna är något så simpelt som återbrukade toarullar gjorda utifrån den här beskrivningen. Klipp, klipp och så lite limpistol på det = färdiga stjärnor som går att måla och dekorera precis efter tycke och smak.

Slutligen har vi kommit till stjärnornas stjärna, den jag tycker bäst om av dem alla – nämligen en waldorfvariant. Den viks av papper och är fin i regnbågens alla färger men huserar hemma hos oss dels som helvit (första bilden i inlägget) gjord av torra tvättlappar (vi gör egna våtservetter till barnen och hade därför såna hemma) men återfinns även i mindre varianter i köksfönstret där stjärnorna är tillverkade av kaffefilter som doppats i te, glögg och kaffe för spännande färgnyanser. Anledningen till att jag valt dessa material är bara för att jag gillar strukturen de medför men vanligt papper eller silkespapper funkar såklart också.

Yes, det var det hela. Inget banbrytande men sätt på lite go julmusik i bakgrunden, häll upp en kopp av något varmt att dricka, nalla en skumtomte eller två (jag brukar dock ta hela påsen 🥸) och tillverka lite stjärnor så lovar jag att viss julkänsla infinner sig. Haha så vagt sälj men jaja, GOOD LUCK HAVE FUN!

Om en rytm

Livet 2020, definitivt något annat än vad vi alla hade trott och hoppats på och för många även ett så himla kämpigt år. Men för mig och min lilla familj måste jag ändå erkänna att det mesta är sig likt. Att livet 2020 är rätt så rackarns fint faktiskt.

Jag vet inte om det är provocerande att få känna så men se det då istället såhär: vi är så vana vid att bo långt ifrån släkt och familj att restriktionerna inte utgör någon direkt skillnad. Dessutom är vi bosatta på en liten ort där det sociala utbudet var skralt sedan innan och där en lätt kunde vara den enda besökaren på biblioteket även pre Corona. Men visst, jag ser hur det kämpas på även här, på den lilla orten, med äldre som varit isolerade sedan mars, visir på mina arbetskollegor, förlorade jobbtillfällen för många och inhumana förhållanden inom vården. Men på det stora hela levs livet här lite mer i symbios med naturen än genom interaktion med andra människor och jag tror att det har hjälpt.

Den största anledningen till att livet puttrar på i sakta mak hemma hos oss trots en världsomspännande pandemi är för att vi helt enkelt valt att acceptera den rytm som långsamt skapats åt oss som familj. Jag tror visserligen att alla barn mår bra av rutiner men med ett barn med särskilda behov är det verkligen key att leva livet mer eller mindre detsamma varje dag. För någon kanske det låter tråkigt att behöva foga sig i ett inrutat schema med snäva ramar och det är precis därför vi istället följer en rytm. Den blir ett slags grundbeat som sätter tonen och som vi sedan kan freestylea fritt från (gud vad jag inte bottnar i musikreferenser ändå) och med det kommer en enorm trygghet, både för oss och för barnen, eftersom vi alltid kan återvända dit. Och med tanke på att jag är själv med barnen så pass mycket (deras pappa har ett jobb som ofta gör att han är borta flera dygn) gör det att dagarna delas in på ett överskådligt sätt som faktiskt även tillåter återhämtning. Såhär har vi lagt upp det:

Fyra av veckans sju dagar är barnen (4, 2 och 0 år) och jag lediga ihop och de resterande tre är killarna på förskolan 15 timmar (á 5 timmar per dag) vilket gör att vi har två olika upplägg. Den stora skillnaden där är såklart att vi har mycket mindre tid ihop under förskoledagarna. Jag lämnar dem då vid nio och hämtar sedan igen vid två. Så länge det inte öser ner (för då tar jag lådcykeln) brukar jag packa ner mellis och så tar vi en långsam väg hem. Vi utforskar omgivningen, äter vår matsäck och är ofta inte hemma förrän vid fyrasnåret och efter det ser dagen i princip identisk ut med den lediga rytmen som ni kan läsa om nedan.

En ledig dags rytm ser ut såhär:

6.00 – 7.00 VAKNAR Noah brukar väcka oss alla någon gång runt den här tiden och då blir det morgonmys och lugn lek på ovanvåningen under tiden som jag hjälper samtliga barn på med kläderna och bäddar alla sängar.

8.00 FRUKOST Vi äter frukost ihop och sedan är det återigen fri lek för barnen under tiden som jag plockar undan och diskar (nepp ingen diskmaskin här inte!). I köket har vi en lekhylla som byter innehåll varje vecka vilket gör att barnen själva kan roa sig i närheten av mig när jag fixar undan frukosten.

9.30 UTEVISTELSE Barn har ammats, tänder borstats och blöjor bytts vilket gör det dags att gå ut. Rörelsebehovet är stort hos ett av barnen och att komma ut på förmiddagen oavsett väder är ett måste. Vi brukar varva upptäckarpromenader med skogsutflykter, lekplatshäng och ibland ärenden som att panta flaskor osv. Hittills har vår minsting, Li, haft detta som sin långa sovstund på dagen = möjlighet att fokusera helt och hållet på killarna.

11.30 LUNCH Vi äter lunch ihop (detta blir i regel rester eller något annat mer barnanpassat som går snabbt och lätt att fixa) och oftast intas den inomhus men någon gång i veckan packar vi med oss picknick/gör upp en eld och grillar för att njuta av den utomhus istället.

12.15 – 13.45 VILA Samtliga familjemedlemmar behöver återhämtning. Noah och Li sover middag och Elton sitter med ipaden en stund. Efter att Noah somnat hinner jag fixa undan lunchen (att diska för hand tar så himla mycket tid!) och sen sätter jag mig bredvid Elton med en kopp kaffe och en bok/telefonen en stund innan vi leker/bygger/pysslar ihop bara han och jag.

15.00 MELLIS Det tar en liten stund för Noah att vakna till (han väcks alltså senast 13.45) så vi gör det långsamt innan det är dags för mellis. Oftast vill killarna återuppta någon lek de höll på med tidigare annars brukar jag använda den här tiden för skapande som att pyssla, dega, måla, pärla osv. Är de inne i en period när de gillar att spela spel eller läsa mycket böcker är detta oftast tiden på dagen så vi gör det. Sen äter vi något lätt till mellis innan vi ska börja racet med att byta blöjor och klä på ytterkläder igen.

15.30 UTEVISTELSE Vi behöver komma ut och röra på oss en gång till och just nu är det spännande att få vara ute när det är mörkt. Nu håller vi dock oss i vårt bostadsområde och leker i regel något på vår uteplats/i trädgården eller går en liten promenad.

17.00 TVTID Barnen får sitta och titta på tv när jag lagar middagen. Vissa dagar glömmer de bort att alternativet finns och leker istället men i regel ger jag dem (och mig) den här pausen.

17.30 MIDDAG Om lunchen är mer anpassad för barnen så är middagen den måltid då jag lagar lite mer mat för oss vuxna och på så sätt utmanar barnens smaklökar lite. Det är lite blandade resultat men jag känner aldrig att de lägger sig hungriga så jag fortsätter väl försöka…

18.00 LEK/BAD Vi leker ihop eller badar samtidigt som barnen förbereds för sängen med pyjamas och tandborstning.

19.00 LÄGGDAGS Barnen nattas genom läsning och efter några böcker släcker vi lampan och vid halv åtta sover de i regel redan.

Min föräldrafilosofi grundar sig i att det inte ska vara kämpigt att ha barn. Jag vill inte känna att jag ”står ut” eller ”klarar av” mina dagar med småbarn hemma (även om dessa dagar såklart kan vara sjukt jobbiga ibland) utan jag vill känna att jag lever det liv jag vill leva. På så sätt blir jag den bästa föräldern till mina barn vilket i sin tur gör att de, förhoppningsvis, tillåts att växa till trygga och välmående individer. Genom våra rutiner får vi chans att tillbringa mycket tid ihop, samtidigt som vi hittar inspiration i naturen och lär oss genom att göra vardagliga saker ihop. Någon kanske undrar om vi aldrig träffar andra människor? Det korta svaret är nej (känns inte rimligt mitt i en pandemi men även innan var detta begränsat till någon gång per månad) men att leva i ett litet samhälle innebär att vi stöter på bekanta som vi samtalar med varje dag vilket i sin tur gör att barnens nätverk växer organiskt utan lekdejter osv. Okej, tillbaka tills när barnen har somnat.

De få timmar som sedan återstår av en dag (speciellt eftersom lilltjejen inte riktigt följer killarnas sovmönster än och därför gärna är uppe tills jag lägger mig) slukas dels av hushållssysslor men även av sånt jag gör bara för min skull, för att fortsätta må bra. Men mer om det en annan gång kanske. Eller vad tror du, kan det här med blogg vara något att ha igen?

Är själv så himla intresserad av att läsa om hur andra lägger upp sitt liv med barn i samma ålder så dela gärna med dig! Och har du frågor så shoot!