Min helg; yogakurs, ett drinkrecept & att skaffa pass till barnen

I fredags kände jag hur lusten fullkomligt rann ur mig. Det går såklart inte att sätta sitt eget liv helt på paus för att det händer hemska grejer i världen (som det alltid gjort – på andra ställen, nu bara närmre oss) men det tog ändå hårt och allt jag planerat och tänkt dela med mig av på instagram kändes fjuttigt och onödigt. Egentligen ÄR ju det jag delar ganska onödigt och jämfört med krig är ju i princip ALLT fjuttigt. Men det går som sagt inte att tänka så. Eller snarare; det går att ha den tanken i sig utan att sluta leva. Det går kanske till och med att omvandla den tanken till något annat. En mjukhet i sig själv, en förhoppning om förändring, ett aktivt val som kan göra gott för någon annan eller bidra till maktskiftningar. Det går att vara en enda person i sitt egna liv och samtidigt gripas av andra människors öden. Det går att glädjas åt det lilla och samtidigt förfasas och bli rädd för det stora. Men i fredags kändes det konstigt att ånga på som vanligt.

Så jag tog en liten break från Instagram. Inte någon uppoffring såklart (jag menar det är en app och jag tror inte att någon reflekterade över att jag inte postade något på EN dag…) och eftersom min uppdatering där inte är mitt jobb utan bara något som är roligt (jag känner faktiskt ALDRIG press/stress kring att uppdatera om jag inte har lust) var det ganska lätt att logga ut och lägga undan telefonen. Eller lägga undan den gör jag nog aldrig riktigt helt, för jag gillar fortfarande att fota det jag tycker är fint/betyder något eller sånt jag vill minnas. Så nu har jag en himla massa bilder i kamerarullen och funderar på om vi ska köra på ett inlägg om min helg på klassiskt bloggvis? Okej, nu kör vi!

Vår helg inleds just nu fortfarande med en ledig fredag. Detta kommer faktiskt skifta redan om två veckor när Li är färdiginskolad och en helt ny vardag väntar för oss. Kan berätta mer om upplägget kring den nya vardagen sen om någon är nyfiken. Jag hade i alla fall min egensydda klänning av loppisfyndat tyg på mig dagen till ära!

Känner mig alltid så barnslig när jag äter mannagrynsgröt men det är ju så lent och snällt. Kom på nu att det ju finns Polenta med, som ju känns som en lite vuxnare variant. Kanske ska laga det snart igen. Valnötter och granatäpplekärnor blev i alla fall dagens topping, i en skål av otroliga Fanny Schultz. Just denna dag hade jag dessutom ställt ett alarm på 11.57 eftersom hon skulle ha ett nytt släpp i sin webshop klockan tolv. Förra gången gick jag in på länken i hennes profil på instagram och då hängde sig allt när jag skulle betala och sen vips var det mesta slut (lyckades dock knipa den här skålen och en likadan fast i grått) så nu har jag lärt mig den hårda vägen att alltid gå in via webbläsaren istället. Tips från coachen alltså!

Efter frukost packade vi in oss i bilen och åkte på musiklekis i grannbyn. De har så himla fin och maffig kyrka med utsikt ner över slätten. En annan helt otrolig kyrka här i krokarna är den i Beateberg, så googla och spana in den ifall ni är förtjusta i sakrala byggnader.

Hur som helst, i Undenäs (som alltså var byn vi åkte till) väntade sångsamling, fika, lek och så var Helena från biblioteket där så att vi kunde låna med oss lite nya böcker hem. Men det mest omtyckta hos våra barn var möjligheten att måla varsin naturkruka att få plantera en pärlhyacint i. Så nu har vi flera små fina krukor med vårblommor i här hemma.

På vårt bibliotek kan vi numera även låna hem spel (kanske är supervanligt överallt annars men det är i alla fall ganska nytt hos oss) och hittills har vi lånat cluedo junior (supersvårt om barnen inte är i lag med en vuxen eftersom de inte kan läsa än), charader (SÅ kul!) och Bamsespelet. Den här bilden togs precis innan ett av barnen hamnade på Reinard Räv och av ren rädsla för vad han skulle vilja ha (spoiler: det var två burkar honung) föste ner hela spelet på golvet. Hehe.

Viktor kom hem från en sväng på jobbet och hade med sig upptappat vin och ost från en kollega som tagit med det från sitt hem i Italien. Första gången han gjorde det berättade han att mannen som han köpte ost och salami av var tvungen att gå upp “till grottan” för att hämta hem så stora kvantiteter. Tyckte det var en fin liten anekdot om livet någon annanstans.

Några grejer ni kanske inte vet om mig: jag tycker inte om vin (men det låter så härligt att ta sig ett glas rött när en lagar mat mvh alkoholromantikern) och dricker väldigt sällan alkohol överlag. Om jag får välja dryck of choice som ökar min promillehalt skulle det vara den drink jag stötte på när jag jobbade som bartender på Sticky Fingers i Göteborg för tio år sedan. Den heter crush 43 och görs såhär:

Muddla (ja, men ni vet, typ mosa i botten av glaset) 3-4 halvmånar citron i ett glas, häll på krossad is, 4 cl licor 43 och toppa med sprite. Klart!

Att försöka sticka ihop med en kattunge går sådär. Men har jag tur blir det en mössa så småningom.

När kvällen kom var Elton iväg på fredagsmys hos en kompis (eh, hur stor är han nu då?) och när jag la Noah och Li läste vi den här boken som vi lånade hem från Helena i Undenäs. Den var så himla fin tyckte jag. Rekommenderar!

Resten av kvällen spenderades i soffan då vi först såg finalen av På Spåret och därefter otaliga nyhetsinslag om Rysslands invasion av Ukraina. Det kändes sjukt att kunna sitta och roa oss med frågesport på bästa sändningstid och sen direkt kastas in i den fasansfulla mardröm som över en natt blivit så mångas verklighet. Vi la oss med en klump i magen.

Nästa dag på min helg var såklart lördag. Vaknade upp med en lite lättare känsla och klädde mig i mjuka favoritkläder (tröjan är den här <– adlink via metapic) för jag skulle på yogakurs!

Solen sken och det var nästan helt ofattbart vårlikt på vägen längs sjön. Alltid så tacksam över att få bo såhär!

På tal om vår så berättade Viktor igår att det inte funnits meteorologisk vinter i Skåne under de senaste tre åren. Att det alltså enbart finns tre årstider där nu förtiden. Vad ledsamt.

Efter kursen var jag så glad! Fick flera insikter och den första (som låter ganska löjlig såhär i efterhand) kom i en övning då skulderbladen pressades uppåt (eller var det utåt? minns inte nu…) och det på riktigt kändes som att jag hade vingar. Det var en så fin påminnelse eftersom viljan att få flyga fritt genomsyrar hela mitt väsen. Ibland tappar jag bort det och tror att jag behöver gå den traditionella vägen eller följa den stig som “alla andra” tycker att jag borde ta. Men jag behöver inte det, jag har vingar och jag kan flyga fritt.

Efter yogan cyklade jag till loppisen som hade lördagsöppet. Gick enbart till tygavdelningen pga hade inte sikte inställt på något annat. Kom hem med material till tre nya klänningar och en duk till köket.

Resten av familjen hade redan ätit lunch när jag kom hem så jag kunde göra min favoriträtt of all times; plåtmat ❤ Just denna hade min favoritkombo pumpa, grönkål, ost och granatäpplekärnor + sötpotatis och rödkål. Toppat med frön och havssalt. Mmm! Överlag älskar jag rotsaker i ugn och skulle nog kunna leva på den här typen av mat jämt.

Speciellt eftersom det är sånt som faktiskt är himla lätt att odla och lagra/frysa in. Det här är vad jag har kvar av förra årets pumpaodling. Lite med tanke på att det tar ett halvår innan det är dags för skörd igen men också mycket för att well, jag har odlat dessa själv :’)

Sen fortsatte dagen i samma raska tempo då killarna bestämt träff med några kompisar i en närbelägen skog. De lekte och åkte kana i gyttjan medan vi föräldrar pratade om kriget. Det fanns en bekant i Ukraina som fått vända på flygplatsen för att bebisen i familjen saknade pass. De kunde alltså inte fly för att de inte hunnit fixa pass till det yngsta barnet. Så de är fast. Helt sjukt.

Obs vill triggervarna för följande text som kan verka alarmerande och skrämmande.

Det fick mig att tänka på hur illa förberedda vi faktiskt är ifall något så ofattbart händer här, hos oss. Eftersom vi slutat flyga har vi inte brytt oss om att skaffa pass till våra barn men det är ju klart att de behöver ha det om vi eventuellt behöver ta oss härifrån någon gång. Har ni förresten koll på var närmsta skyddsrum finns för er? Alltså förlåt, är inte meningen att jag ska sätta skräck i någon nu utan jag luftar de tankar som dykt upp hos mig de senaste dagarna. Här finns i alla fall en karta och vårt kvarters skyddsrum ligger bokstavligt talat utanför vår dörr. Så vi kommer sakta men säkert börja samla de förnödenheter som behövs. Inte för att jag tror att det blir krig utan för att OM något skulle hända så vill jag ha resurserna för att kunna hålla liv i mina och andras barn så länge som möjligt i väntan på hjälp.

När barnen var renspolade från all lera cyklade jag iväg till Ica för ett kort litet jobbpass. Tänker ofta att jag är lyckligt lottad som får göra både detta (fota, skriva, skapa) OCH vara fast anställd. En bra balans för mig med en förankring i det verkliga livet samtidigt som jag får chans att sväva runt i mitt inre.

Söndag nu då. På väg till dag två av yogakursen som var en introduktion till Hatha genom Sara på Jordad Hälsa. Såg jag den här träbiten som fick mig att le. Tänkte att det med enkelhet skulle kunna bli en igelkott till barnen. Andra dagen var lika givande som första och jag är så glad att jag fick möjligheten att tillbringa just den här helgen på det viset.

Hade så mycket energi efter timmarna i yogastudion att jag tog tag i något jag skjutit upp länge, nämligen att sortera mina fröer. Jag är ganska seg på att så i år men vet att det absolut inte är för sent än och tar därför det hela med ganska mycket ro. Överlag försöker jag att vara rätt snäll mot mig själv när det gäller alla “måsten”. Istället för att planera in och bocka av så försöker jag göra allt när jag har lust till det. När det känns rätt och motståndet därför är minsta möjliga.

Efter lunchen (beståendes av tacorester) traskade vi upp till “högkvarteret” där barnen bestämt träff med två kompisar. Att umgås såhär, med kompisar tre dagar i rad, är inget vi brukar göra och när jag skriver det här vet jag att det resulterade i en stor trötthet med många tårar och tokiga utspel under söndagskvällen. Vårt lilla barn ❤

Men tillbaka till dagen. Det var sol ute även den här dagen och vi ville aldrig gå in! Ytterkläderna åkte av och jorden togs fram. För om jag varit seg med att så, så är det inget mot vad jag varit på att plantera om mina paprikor och chilis. Men nu så! Nu kändes det som rätt tillfälle och det fanns inte en gnutta motstånd i mig till att ta tag i den sysslan. Det var liksom meant to be att spara det till denna vårdoftande eftermiddag.

Och så led min helg mot sitt slut. Det har tagit mig strax över två timmar att skriva detta. Jag hade faktiskt glömt att det tar så kopiösa mängder tid att blogga. Men vad tyckte ni om det? Ska vi skippa det framöver eller var det något att ha?

Hur som helst så hoppas jag att ni fått en fin helg i det lilla, nu när allt det stora är så oroligt. Tack för att ni ville kika in här. Ta hand om er!