Sedan sist

Det var ett tag sedan jag skrev. Anledningen är helt enkelt att jag haft fullt upp. Livet har pågått så som det gör och ovanpå det läste jag en kurs på 67%, fick en bokidé jag inte kunde släppa och förberedde mig samtidigt för mitt livs största prövning. Nu, när allt är över (1. Har inte fått betyg än men har alltså skrivit 20 000 ORD i hemtentor och läst ganska exakt 100 gånger så mycket akademiskt text + tyckt att det varit SÅ roligt = nästa kurs börjar om någon vecka och den blir nog ännu roligare) (2. Har inte släppt boken men bestämt mig för att det är okej att påbörja skrivandet av den i höst för att inte bränna slut på mig själv) (3. Det svåra har börjat och det är, just nu, faktiskt inte svårt alls men mer om det någon annan gång) känner jag mig så himla lättad. Jag har så mycket tid över för att göra sånt som kräver noll prestation att jag blir alldeles vilse. Tid över? För inget alls?

För så mycket i mitt väsen (och vad sociala medier intalar mig) vill ha en plan och ett mål för allt. Varje ledigt ögonblick ska vara en väg till något större. En ritual inom andning och meditation eller en ansiktsrutin på kvällen. Inget av det där når mig just nu, för jag vet att jag snart ska tvingas in i rutiner och måsten igen. Så under tiden, i det här mellanrummet, passar jag på. Jag gör vad jag känner för och jag gör både lite och mycket. Ibland inget alls, ibland otroligt banala grejer. Men jag är glad. Jag är fri. Och jag längtar så förbaskat mycket efter att få sätta ut mina tomatplantor på uteplatsen.