Det sjukaste inlägg jag någonsin skrivit

Ja, alltså ledsen för så click baitig rubrik men det är faktiskt precis så jag känner; att detta är det mest otippade inlägg jag någonsin trodde att jag skulle skriva. I alla fall om du hade frågat mig för typ en månad sedan. Och när jag nu ska berätta om det här galna befarar jag att det kommer bli ett sånt där mastodont-inlägg igen men jag måste ju ta det från början. Så hämta något gott att dricka, sätt er bekvämt och ha ett öppet sinne så ska jag berätta!

Trots att jag är en person som tror stenhårt på att aldrig låta begränsande kunskap, rädsla eller prestationsångest vara något som håller mig tillbaka så finns det en grej jag valt att avfärda som “inget för mig” varje gång det kommit på tal. Eller, genom åren har de där sakerna såklart varit oerhört många och när jag 2020 valde att ta mig in på aktiemarknaden förvånade jag mig själv lite, för mitt intresse för ekonomi har aldrig varit speciellt stort. Men tröskeln för att ta sig in visade sig vara ganska låg då det fanns oändligt med böcker, poddar och svenska instagramkonton (många av tjejer) på just det ämnet. Och helt plötsligt öppnades en ny värld som jag (såklart) kände att jag kunde bemästra. För att inte göra den här passagen en mil lång: det var alltså ganska enkelt att sätta sig in i allt (så vill du KAN du för avanza guidar dig genom allt!) och efter några månader hade jag både fått igång ett långsiktigt sparande samtidigt som jag försökte mig på att tradea lite med gott resultat.

Trots detta nyfunna intresse kring investeringar (eller kanske mest kicken i att jag FATTADE vad det handlade om och faktiskt kunde omsätta det i praktiken) och att jag gärna lär mig nya saker har det alltså dykt upp några begrepp den senaste tiden som jag inte velat ta till mig. Metaverse är ett sånt.

Alltså tanken på att vi ska leva mer och mer i en virtuell verkligen har fått mig att vilja kräkas. Jag vill ju vara här och nu, känna marken under mina fötter och låta naturen vara det som inspirerar mig mest. Inte sitta med några glasögon på och röra mig i en fejkad byggnad. En annan sak jag hört mycket om de senaste månaderna har varit NFT:er. Eller såhär, jag hörde om det från några killar som egentligen inte hade koll men ändå skulle förklara “typ vad det var”. Något i stil med ”ett digitalt konstverk som också är en nyckel till ett medlemsskap med massa förmåner” vilket lät så sjukt. Köpa en bild på nätet för att bli medlem i någon internetklubb? Nej tack, inget för mig! Att ett av konstverken från nätverket Bored Ape Yacht Club kunde köpas för typ 3000 och nu har sålts för 22 miljoner kronor? SJUKASTE jag hört! Kryptovaluta? Eh, nej jag är inte intresserad. Blockchain? Fattar ingenting!

Klipp till…

Jag har fått ett nytt intresse! Och det är det sjukaste jag någonsin skrivit för att: det ÄR krypto, NFT:er och web3. Haha så knäppt? Och snälla, snälla sluta in läsa nu. För jag ska berätta hur jag hittade dit – så kanske tröskeln känns lite mindre för dig sen också. För vad vi än tycker och tänker om detta så är framtidsprognosen att det kommer bli mainstream ganska snart. Vi kan inte så mycket om det i Skandinavien än men det är redan stort på många andra håll i världen och nu i veckan meddelade Mark Zuckerberg att NFTer snart kommer hitta sin väg till Instagram. Så låt oss ta varandra i handen här och utforska den här världen lite.

First things first: du behöver inte ha pengar för att hänga med. Alltså på riktigt, du behöver inte spendera en enda krona för att komma in i de grupper som jag ska berätta om nu. Det kan vara bra att veta för det är långt ifrån alla som känner att deras ekonomi tillåter investeringar, jag vet.

Hur jag trillade över det här ämnet då? Well, i min otroligt begränsade internetvärld (följer strax över 100 personer på instagram för att jag helt enkelt inte klarar av att mata mig själv med mer innehåll än så) är det två influencers som hängt sig kvar genom alla år. Detta för att de båda är otroligt genuina, sprider en härlig energi, hänger sig åt projekt som tilltalar mig och dessutom alltid gör det med ett oerhört proffsigt resultat. Den ena är Sandra Beijer (såklart) som är den som gav mig möjligheten att ha bloggen som yrke en gång i tiden <3 och den andra är Vanja Wikström – en helt makalös person jag haft möjlighet att få hänga med när hon hälsade på mig här i Karlsborg för några år sedan.

Det är alltså inne hos Vanja jag fått upp ögonen för detta med krypto. Hon och hennes Niklas (båda två suveräna enterpenörer + han grym på krypto) har nämligen ganska nyligen lanserat ett gemensamt projekt de kallar för World of Alidia och egentligen behöver jag inte beskriva det mer än så för hon gör det så utförligt och otroligt.



Så, vill du på ett lätt och bjussigt sätt lära dig grunderna i den världen (och få en inblick i deras projekt) tycker jag absolut att du ska läsa:



Svar på era frågor 1: Vad är en NFT, vad är kryptovaluta, är de dåliga för miljön – och en himla massa annat!

Svar på era frågor 2: Hur investerar man, vad är riskerna, vilket ansvar har jag & Niklas med mera!

Breaking news: World of Alidia is coming!

Efter att jag blivit serverad all den här informationen av Vanja (på ett sätt som var så enkelt att förstå, eller hur?) kände jag direkt att jag ville vara med på tåget. Både att investera i deras vision (deras roadmap är väldigt välgjord jämfört med de andra projekt jag spanat in) men också att vara med på resan som ett av de första projekten (dessutom kvinnligt!) i Skandinavien. Att deras konstnär är fantastiska Fanny Schultz (en av mina absoluta favoriter) gör det hela hundra gånger bättre. World of Alidia mintar inte (dvs det går inte att köpa in sig/investera) förrän i maj men redan nu har jag varit med om den roligaste veckan på väldigt länge.

Vanja nämnde ju i inläggen att Discord är stället en hänger på i NFT-kretsar och alltså, ärligt talat är det ett ganska fult program. Inte alls som en designad hemsida eller medlemsportal. Men det har också visat sig att det är helt FANTASTISKT användbart för att bygga community. Och jag inser att jag verkligen saknat just det de senaste åren. Att få prata med folk på ett enkelt sätt, höra hemma och till på köpet även lära mig något nytt.

För SOM jag har lärt mig saker där! Inga frågor är för dumma, chattarna består till störst del av tjejer (urhärliga sådana dessutom) och även om Vanja och Niklas har skaffat sig ett otroligt kompetent gäng som hjälper till att ratta (se, jag smög in ett Vanja-ord) projektet så är garanterat 97% av medlemmarna newbies. Och det märks! Inte på grund av okunskap utan på grund av hur törstiga alla är efter att lära sig mer – på ett tillgängligt, enkelt och roligt sätt.

För en vecka sedan loggade jag alltså in och skrev mitt första meddelande där. Då kunde jag inte mer än vad jag läst i Vanjas inlägg ovan men jag fick så fin hjälp och så mycket inspiration att jag senare under veckan faktiskt mintade min allra första NFT (två bilder upp). Som alltså inte bara är ett konstverk (precis som de där snubbarna förklarade) utan del av ett större projekt, med ett kvinnligt team bakom och med ett underbart community. De heter 90s babes och jag gick dels in i det för att jag växte upp på 90-talet och kände mig väldigt besläktad med deras attribut. Lite också för att konstnären som gjort dem är ifrån och bor i Ukraina och därför kändes det som att OM projektet skulle gå åt skogen så hade det känts värt att jag skickade mina pengar åt det hållet. Men också, KOLLA på dessa chatt-trådar <3

Efter det haffade jag tre fantastiska brudar från ett annat, också kvinnligt, projekt. Inga av dessa är dock svenskar för detta har som sagt inte slagit så stort här – än. I USA ses nämligen fler och fler kändisar äga NFTer som ser ut som dem själva (vilken svensk kändis/influencer blir först? och vad händer då?) och jag är just nu själv på jakt efter den brutta (i kollektionen ovan) som ser mest ut som mig.

Jag skulle kunna berätta allt för er. Hur det är att köpa kryptovaluta, hur det går till att få sina NFTer och kanske framför allt vilka möjligheter och förmåner det öppnar att äga några. Det ÄR ett exklusivt medlemskap med enormt mycket extra värde knutet till sig och förhoppningsvis en investering som på sikt växer sig monetärt större.

Men det är inte ett exkluderande community utan tvärt om kan jag säga att jag älskar all hjälpsamhet och kärlek som flödar inne på World of Alidias Discord-server. Så istället för att JAG ska berätta allt tänker jag att du kanske vill ta det i din egen takt ihop med oss?

Jag skriver inte detta inlägg för att uppa projektet i sig. Jag skriver det för att det är bland det sjukaste som hänt mig. Att jag, en person som i hela mitt liv varit kass med pengar och som aldrig varit speciellt bra på matte har kunnat ta mig in i krypto-världen och att jag har så SKOJ! Jag skriver det för att jag helt enkelt vill bjuda med er in i vår gemenskap och du hittar dit genom att klicka HÄR.

Jag lovar dig, du behöver inte kunna något på förhand. Det är inget pyramidspel eller något annat shady. Det är ett gäng som tar hand om varandra och gör det med otroligt härlig stämning och högt i tag. Vi har valt att ta oss in i framtiden tillsammans och vet ni, jag tror att jag kan stanna kvar i naturen och ändå vara en del av detta. Kan jag så kan du, hoppas att vi ses där! <3

En liten födelsedag & en natt i skövde

Här står jag och poserar med en skottkärra, som en gör. Den var nämligen en av presenterna som min lilla familj så fint fixat åt mig när jag fyllde år. Jag har alltid haft ett kluvet förhållande till det här med att ge och ta emot presenter men Viktor och jag har under de senaste åren insett att det betyder något för våra barn. Så nu försöker vi att önska oss minst en sak vid varje födelsedag för att det ska bli frukost, sång och paket på sängen. Och vet ni vad, det är ganska trevligt? Klart en inte behöver ge köpta eller fysiska prylar men barnen älskar verkligen hemlighetsmakeriet, att få vara med och välja present, stolt bära in paketet och sen förväntansfullt se vad mottagaren tyckte. Det känns rimligt att det är det traditionella konceptet för en födelsedagsmorgon när jag ser hur magiskt det är för dem.

Det var alltså i torsdags det var min födelsedag och jag tänkte att vi kunde kika lite på vad vi sysslade med i anslutning till det.

Födelsedagen inleddes absolut med att de små barnen vaknade vid halv fem men van som jag är funkade det bra att smyga upp den tiden. Vid sex väckte jag Viktor och kröp ner i sängen igen när de fixade födelsedagsbrickan. Blev så överraskad av de fina böckerna de fixat åt mig! I paketet låg nämligen både den här och den här fantastiska (Adlinks via metapic). Älskar Maria Nilsson Thore (och kanske framför allt den här 👆berättelsen) och i slutet på samlingsvolymen finns massor av skisser hon tagit fram under tiden som hon skrivit sina böcker. Så inspirerande!

Barnen var gulliga och sams och det kändes alldeles strålande att bli 33 år. Skrev på instagram att det låter som en ”häxig” ålder och det håller jag fast vid. Tror det blir ett stort år för mig personligen och förhoppningsvis (på sikt) ett bra år för världen.

Li och jag vinkade iväg pappan och killarna som åkte till förskolan samma tid som vanligt (vid inskolning går syskonen vanligtvis samma tider som det barn som ska börja skolas in men eftersom rutiner är väldigt viktigt för vårt ena barn beslutades det att de fick gå sina vanliga tider mellan 7.15-13.45). Efter frukost traskade även hon och jag dit och den här, tredje morgonen, blev hon lite ledsen när jag gick. Visst skär det i hjärtat om jag går in i känslan men såhär är det nu. Föräldradagarna är slut och vi är redo för en ny sorts vardag. Tur att hon alltid verkar ha haft det bra när jag hämtar henne!

En trettiotreåring har ni här! Efter lite plugg var det dags att cykla och hämta hem barnen igen och precis då började solen skina in genom fönstret. Vilken timing!

Vi cyklade till ett av bygdens två fikaställen men eftersom de mjölkfria alternativen var nästan obefintliga valde vi att vända och cykla upp till det andra alternativet; soldathemmet på fästningen. Efter fikat testade vi att spela de olika instrument som finns där och även en runda pingis hanns med. Det första lät förfärligt och det andra var ganska svårt men en mysig firarstund ihop var det.

Framåt kvällen anlände två blombud och sen slocknade jag i vanlig ordning med barnen strax innan sju. Vi kan prata om det en annan gång, min enorma trötthet och vad det antagligen beror på (inte graviditet eller utbrändhet/depression).

Morgonen efter lämnades Li på förskolan av sin pappa (så konstigt att hon skulle fortsätta skolas in när vi andra var lediga) så jag och killarna passade på att spela Monopol (med Pokémon-tema) som vi lånat av grannarna.

Vi behövde nämligen skingra alla de pirriga känslorna som fanns i ett av barnen, för strax efter tio skulle vi bege oss iväg med bussen mot Skövde.

På stationen mötte vi upp min mamma som kommit med tåget från Helsingborg. Sen traskade vi upp till Scandic Billingen där hon bokat rum åt oss för att lämna av packningen. Båda killarna har bott på hotell varsin gång tidigare men eftersom de då var under året blev det här som första gången. ”Jag kan inte tro mina ögon så fint det är här” sa Noah om mattorna i trappan.

Nästa anhalt blev Arenabadet och eftersom en inte får fotografera där inne (rimligt) har jag inga andra bilder än denna på en lycklig kille som köpt en drake han döpt till Tigerklös. MEN vilket äventyrsbad sen! Superfräscht, många badvakter och definitivt något för alla. Dessutom var det minimalt med folk såhär en fredagsförmiddag. Verkligen toppbetyg från oss alla och barnen ville absolut inte gå upp ur poolen när vi behövde avrunda besöket. Hit åker vi fler gånger!

På väg tillbaka till hotellet stannade vi i en renodlad godisaffär (stort för barnen som annars handlar allt snask i mataffären) för att införskaffa lite fredagsgodis. De fick lyxa och välja lite fler bitar än vanligt och efteråt skickade jag den här bilden till Viktor som nästan satte hjärtat i halsgropen.

Det var lite lur för de innehöll inte så värst mycket. Absolut för slösigt att välja så stora burkar till så liten mängd godis men den här dagen fick den magi barnen upplevde väga tyngst.

Det slappades i en knapp timme innan vi svirade om och begav oss en gata upp (allt i Skövde är så nära!) till vårt dukade bord på…

Pinchos! Tänkte att barnen skulle tycka att det var spännande att få välja många, små rätter men alltså… fredagar är alltid vår tröttaste dag på veckan. Och med pirrig anspänning, en bussresa och några timmars badande på det var vårt besök inte den höjdare jag hoppats på. Det var inte dåligt alls men över ganska fort och i efterhand inte heller det barnen själva tyckte var den bästa matupplevelsen (för det var 1. korven på pressbyrån och 2. hotellfrukosten).

Tillbaka på hotellet blev det godis och barnkanalen för killarna och pyjamas och bok för min del. Barnens mormor gick och bastade och jag kom ihåg varför mina dagar alltid kändes så innehållslösa och tråkiga att dokumentera när jag bloggade förr i världen; jag är nämligen så obekväm med att fota andra människor att det liksom bara blir den här typen av bilder på döda ting. Jaja, så kan det vara. Läser förresten mest ungdomsböcker (adlink via metapic) just nu. Kanske för lite inspiration inför framtida projekt, vem vet.

Äääälskar min pyjamas från Emilia Ilkes samarbete med Lindex och just nu är den visst på rea här (adlink via metapic).

06.05 insåg vi varför hotell med våra barn är sisådär kul. Men de vaknade åtminstone inte 04.20 som de ibland gör här hemma. Hehe.

Oavsett var jag befinner mig är mina morgonsidor med. Den absolut bästa rutinen jag skapat mig i vuxen ålder tror jag. Rensar både tankar och känslor inför en ny dag och får mig att ventilera, reflektera och komma på nya kreativa mål och idéer. Är ni förresten på jakt efter enkla ringar vill jag rekommendera dessa prisvärda (adlink via metapic)

Till slut blev det dags för frukost och den var alldeles fenomenal men fångades dessvärre inte på bild (typ lagbrott om en bor på hotell ju) pga fick mest springa som en galning för att lyckas hämta allt som både jag och barnen ville ha att äta.

Efter frullen bestämde vi oss för att checka ut och ta en liten runda på stan. Det skulle införskaffas pyjamas åt Noah och han valde den här (adlink via metapic) men först efter att ha åkt två rundor av det här tåget som fanns utanför butiken. Kändes verkligen som att de levde sitt allra bästa life det här dygnet i Skövde.

För strax därefter hade deras mormor bokat tre biobiljetter till Bamse och vulkanön. Filmen började dock med en traumatisk upplevelse för Noah som inte alls tyckte att Svenska bios ugglor såg ut som de är tänkta. Istället för mage och klor såg han en stor gapande mun med tre långa tänder i nederkäken och när jag kan se det på hans vis ser de verkligen läbbiga ut. Han pratar fortfarande, såhär fyra dagar senare, om monsterugglorna.

Under tiden som de delade biouopplevelse passade jag på att gå in i en kristallbutik och gick sen och satte mig i kyrkan för en mediterad trumresa med mina nya stenar.

Innan jag mötte upp gänget igen gick jag in i den här te & kaffe-butiken och köpte ett kaffe med smörkola-smak. Har inte testat det än men det doftade verkligen ljuvligt. Tänker att det kanske blir nice till allt kommande iskaffe?

Nej nu börjar innehållet tappa lite i sting känner jag. Vi tänkte gå och äta lite snabb lunch och hade en stund kvar innan det var dags att resa hem igen. Så vi gick till Balthazar (tips!) men där var köket stängt så efter att Elton byggt en stund med Lego traskade vi tillbaka mot stationen. En snabb sväng in på kulturhuset också och vips så hade tiden blivit lite väl mycket.

En snabb korv på pressbyrån hann barnen nätt och jämt trycka i sig innan det blev dags att vinka hejdå till både Skövde och mormor.

En timme senare var vi hemma hos denna stora lilla tjej igen. Hon som tog av sig vantarna och sa ”sådär” innan hon plockade en snödroppe 👆 som skulle levereras till pappan.

100% uppskattat födelsedagsfir. Tack alla inblandade ♥️

Om en ny soffa och vad den gjorde med oss

Förra året la jag upp en lista på 31 saker jag hade älskat under mitt liv som 31-åring. Idén har jag helt och hållet snott av min favorit Elise (som själv har skrivit en likadan i tio år) och tänkte ge mig på ännu en fast för i år. Jag listade utan problem 32 grejer men insåg snart att det inte var så många prylar. Att det mest var hobbys (kreativa saker jag lärt mig) och annat fint jag tagit med mig längs vägen.

Jag vill aldrig försöka kränga grejer eller bidra till konsumtionshets och det är inte heller vad inläggets koncept syftar till men även om jag fick ihop några saker som var livsomvälvande för det privata lilla livet under 2021 (tex min skrivare, Google nest och min extremt varma vinterjacka <3) så kändes det så ointressant. Eller kanske framför allt som om formatet inte var mitt. Istället för att rada upp allt tänkte jag därför ta tillfället i akt att berätta om en annan stor grej som jag älskat den senaste tiden; nämligen att vi har en ny soffa.

Låt oss backa bandet lite. När Viktor och jag flyttade till Karlsborg kom vi med ett bohag från en tvårummare i Landala (Göteborg) utan balkong som helt plötsligt skulle fylla fem rum fördelat på två våningar och 110 kvadrat. Vårt hem var tomt väldigt, väldigt länge. Eller i alla fall tills jag började få dille på att köpa soffor på loppis.

För en hundring eller två (inklusive hemkörning) gick det nämligen utmärkt att inreda efter rådande trender och samtidigt få en skön sittplats på köpet. Eller, den här gröna soffan var kanske aldrig riktigt i ropet. Men den servade oss bra i flera år ändå.

Tills jag föll handlöst för en senapsgul sammetssoffa som absolut behövde få flytta hem till oss. Det här var i början på 2015 så jag måste ändå säga att jag var väldigt tidig på just sammets-trenden där. Älskade att den var så låg, djup och mjuk. Resten av vardagsrummet hade inte riktigt hittat hem stilmässigt än vid den här tidpunkten ser jag…

Jag hittar inga bilder när jag googlar, i alla fall inte mer än såhär i bakgrunden på en bild som Vanja lagt upp på sin gamla blogg. Men där ligger Gösta och gosar <3

För ja, det var en extrem fullträff till soffa, både för stora och små.

I samma veva lyckades jag hitta denna blommiga historia på samma loppis. Även detta något år innan den typen av soffa blev populär och jag undrar egentligen vad det säger om mig. Supertrendkänslig eller bara helt off med en egen udda smak? Hehe.

På bilderna ovan står de tre sofforna i tre helt olika rum. SÅ mycket extra plats hade vi alltså pre kids att det gick att fynda nya soffor till höger och vänster utan att göra sig av med den förra. Men de användes såklart också och i slutet hade vi dem även tillsammans såhär i vardagsrummet.

Men allt har ett slut och under sommaren 2018 insåg jag att den gula soffan var alldeles nedsutten och den blommiga inte längre gjorde något för mig. Så vi bestämde oss för att köpa en ny. Den här gången hittade vi den på Facebook marketplace.

En grå två och en halva med mörkbruna ben. Alldeles perfekt till vår lilla nyblivna familj på fyra. Framför allt så var den i nyskick och luktade alltså inte gammal loppislada, vilket var ganska skönt.

Ett tag var den täckt av ett skyddande tyg.

Mången gång bjöd den in till sköna slapparstunder. Ibland själv…

Ibland med andra <3

Sakta men säkert började vi, nu en familj på fem, växa ur den lilla soffan. Det fanns inte längre en chans att alla skulle få plats att sitta i den samtidigt. Så vi började snegla mot nya modeller. Det tar emot att byta ut när det finns något som fungerar och framför allt att köpa nytt när det redan florerar begagnat i olika säljgrupper. Men efter månader utan napp bestämde vi oss.

Det fick bli en helt ny soffa (Adlink via Metapic). En som vi inte valde efter betyg eller utseende egentligen utan som blev vår bara på grund av sin storlek men som tur var visade sig vara väldigt skön till på köpet. Definitivt vårt dyraste köp till hemmet men jag hoppas att den kan vara med länge (TROTS att den är ljus).

Det är något alldeles extra njutbart i att gå runt i något som skaver lite (som en för liten möbel eller bil kanske) och sen äntligen slå till och få plats. I samma veva som soffan beställdes lyckades vi fynda ett begagnat köksbord som var bra mycket större än vårt gamla, minimala. Känslan av att sätta sig och äta när både personerna och maten får plats är oerhört härlig.

Så, här har vi den; vår nya soffa. Vad den gjorde med oss? 100% njut och mys. Så värt att sakta men säkert byta upp oss till något bestående. Efter nio år i den här lägenheten kändes det rimligt. Nu väntar och längtar jag bara på att få detta tak vitmålat men efter en mätning av vår hyresvärd + målare kom det fram att det här rummet och hallen (alla andra rum är redan vitmålade) skulle gå på 22000. Så nu får jag väl börja spara igen 😉

Ljusglimtar i det mörka och tips mot orkeslösheten

Det här inlägget innehåller en tidigare publicerad lista med 8 tips mot orkeslösheten

Den första inskolningsveckan för Li är avslutad och förutom att hon dragit på sig en lätt förkylning som följd har det verkligen gått bra. Så himla fint att få vara med och se hennes upptäckarglädje och hur hon börjar knyta an till sin nya miljö.

Jag insåg dock ganska omgående att även om majoriteten av barnen i gruppen är födda samma år som henne så hade jag inte träffat några av dem tidigare, vilket är ganska märkligt i en så här liten kommun. Eller såhär; jag vet säkert vilka flera av barnens föräldrar är om jag ser dem, men efter två år av pandemi har jag liksom ingen koll på vilka som har fått barn eftersom vi inte har kunnat ses på öppna förskolan och liknande. Vad isolerade vi varit under så lång tid ändå.

På tal om pandemin så inser jag nu, när kriget rasar i Europa, att en sak jag funnit lite tröst i under de gångna åren är att vi gjort det tillsammans. Alltså att oberoende av nationalitet eller geografisk placering så är pandemin något vi alla, på ett eller annat vis, har behövt ta hänsyn och förhålla oss till. Det kanske låter som en klen tröst eller som att jag inte har förstått innebörden av vilka konsekvenser en sån situation bär med sig men det har ändå funnits något där, i att hela mänskligheten behövt dela samma plåga. Att vi inte bara är en att som bränner slut på vår planets resurser i egoistiskt syfte och har ihjäl varandra utan att vi alla (med vissa få undantag) har behövt gå igenom den prövning covid visade sig vara.

Det är så lätt att tänka att det finns en orättvisa i att inte få slappna av, nu när restriktionerna äntligen är borta och smittan verkar vara under kontroll. Att vi nu ska behöva oroa oss för ett annat, på många sätt mer fasansfullt och direkt, yttre hot. Vårt samhälle hade definitivt behövt en andningspaus men kanske är det först nu, efter att ha behövt leva under ständig press i två år, som vi har kapacitet att sluta upp för det land som just nu behöver vår solidaritet? Kanske är det först nu vi, som mänsklighet, vågar och kan gå in i den känslan som förödelsen väcker i oss. Vågar inse vad som är viktigt och vad vi kan avvara för att kanske kunna bidra.

Men rättvist är det inte för någon drabbad. Det är det aldrig i krig – oavsett var i världen de sker, om de är startade kring en sakfråga eller bara är en oprovocerad attack från en maktgalen härskare. Och lättare i mig känns det inte alls (trots två år av “övning”) men humaniteten i mig tror jag ändå har vuxit under just den här perioden. I denna mörka tid finner jag tröst i att vi gör det tillsammans, att så många länder och människor väljer att stå upp för freden och vill bidra. Jag väljer att tänka att vi kanske faktiskt gör även det här tillsammans.

Kanske kan jag känna så för att jag själv är på en bra plats i mig själv. 2021 var inte ett tufft år för mig personligen eftersom det var året jag fann mig själv och äntligen slapp tampas med stress och utmattningssymptom. Men för alla er som just nu kanske kämpar mot orkeslösheten väljer jag här att återpublicera en text från min gamla blogg med 8 korta tips på just det ämnet. Jag tror inte att utmattning är lika tabubelagt eller ”nytt” som när jag skrev texten för sju år sedan. Men kanske är det någon som behöver läsa den just idag.

8 KORTA TIPS MOT ORKESLÖSHETEN

1. Acceptera situationen
En av de svåraste sakerna är såklart att inse att en faktiskt är orkeslös, men det är också en av de viktigaste. Att förstå hur läget är och att acceptera det, är det enda som kan få det att vända. Ju längre du skuldbelägger dig själv, kör på i vanlig takt eller förnekar det egna måendet desto värre blir det i slutändan. Så fort du accepterat situationen inför dig själv är det dags att berätta det för någon annan. Det kan vara en familjemedlem, vän, terapeut eller en anonym person på internet – det spelar ingen roll. När du sen accepterat situationen är det även dags för ännu en svår sak, nämligen att släppa allt som känns betungande och som ett tvång. Kör inte på i vanlig takt utan sakta ner och börja känn efter.

2. Försök ha kvar ditt sammanhang
En av de viktigaste grejerna i de flesta människors liv är att ha ett sammanhang. För många är det ens jobb men det kan såklart vara i andra sociala grupper där en är viktig (du kanske tränar ett fotbollslag, leder en kör, har startat en bokklubb osv) och dessa tycker jag att känns viktiga att försöka hålla hårt i. När en inte har någon ork blir det mesta ointressant och ens största intressen, som i vanliga fall får glädjen att sprida sig, kan kännas “döda” för en. Allt det där går att väcka till liv igen framöver, så tillåt dig att lägga det åt sidan för tillfället men försök alltså att hålla kvar det sammanhanget som får dig att känna dig verklig.

3. Skippa pyjamasen
Sängen kan vara en orkeslös persons allra bästa plats eftersom alla krav försvinner när en befinner sig under täcket. Att skrota omkring hemma en hel dag är såklart alltid tillåtet men försök att byta om från pyjamas till riktiga kläder varje dag för att göra skillnad på natt och dag. Att vända på dygnet är aldrig smart och hur härlig känner en sig egentligen efter att ha haft samma sovkläder dygnet runt i flera dagar? De där riktiga kläderna behöver verkligen inte vara jeans eller fin klänning utan kan lika gärna vara en mjukisdress, såklart.

4. Gör saker ihop
Känns det helt hopplöst bara av att tänka på disken eööer att ta en dusch? Såna vardagliga göromål kan ibland, för en utmattad eller orkeslös person, känns som Mount Everest. Har du en partner, nära familjemedlem eller vän som du kan be om extra stöttning är det här en av de bästa grejerna de kan hjälpa dig med. Till en början kanske du kan få slippa alla externa måsten för att sedan införa deras fysiska närvaro som stöttande resurs. Att ha någon som står bredvid och torkar när du diskar kan få just den sysslan att kännas tusen gånger lättare.

5. Få frisk luft
Ingen begär att du ska ta dig ut på en regelrätt promenad i rask takt, men om du har möjlighet är frisk luft något som gör huvudet gott. Har du en balkong kanske du virar in dig i ett täcke och sätter dig där med en kopp kaffe. Ska du till affären, vårdcentralen eller göra något annat ärende dit du i vanliga fall tar bussen kanske du kan hoppa av en hållplats tidigare och ta en liten promenad sista biten? En behöver inte göra något extra när orken är borttappad men det viktigaste är att få känna sig som en människa och att vara en fysisk del av världen gör det mycket lättare.

6. Börja lägg till
Så fort du börjar känna att du får lite mer energi än tidigare (vilket du förhoppningsvis får av tipsen ovan eller genom samtalskontakt/medicinering) är det dags att börja plocka tillbaka sakerna i ditt liv. Börja långsamt med att införa en daglig sak som du tycker verkar rolig, som du ser fram emot och som du tror att du orkar genomföra. Kanske känns det här som en enorm tröskel och för vissa funkar då listor väldigt bra eftersom de blir en konkret hjälp och ett kvitto på att dagen faktiskt levts. Det kan till exempel behövas en lista bara för att kunna stryka följande grejer: – Gå upp, – Klä på mig, – Äta frukost, – Borsta tänderna och – Posta brev. Superskönt att strukturera upp allt så att du inte har något i hjärnan som fladdrar runt och stressar dig. Att börja i små steg och försöka finna glädjen i det som utförs tror jag är viktigt i detta skede.

7. Ventilera
Är du en person som tycker om att prata behöver du få ur dig allting. Du behöver tala högt om vad som inträffat, hur du är på väg att ta dig tillbaka och vad som kan förhindra att du hamnar där igen. Är du en person som hellre skriver ner dina tankar är det smart att börja med det nu. Försök formulera dig så att du är så ärlig mot dig själv som möjligt.

8. Var uppmärksam
I förlängningen gäller det att ständigt vara uppmärksam på sin situation. Hur mår jag nu? Har jag tagit på mig för mycket? Blir jag stressad av något? Det kan låta så svårt när någon säger att du ska ta bort oviktiga saker eller sånt som inte måste göras för ALLT känns ju som att det måste göras. Men så är det verkligen inte. Ingenting är viktigare än din hälsa och det enda du ska fokusera på är hur du mår. Nu och framöver. Vad uppmärksam men var inte rädd, du kommer greja det här galant.