Födelsedagen och 31 saker

Om två dagar fyller jag år. 32 år, närmare bestämt. Jag skriver det inte för att jag tycker att det är viktigt att bli gratulerad (jag har dessutom så svårt att bemöta alla sådana tillrop utan att känna skuld över att jag själv glömmer och missar många andras bemärkelsedagar) utan för att jag, sen jag själv blev mamma, tycker att det känns otroligt stort. Tidigare i livet har dagen, för mig, mer varit ett begrepp. Födelsedagen; sång, paket och kanske lite tårta. Numera är det att det faktiskt var min FÖDELSEdag som gör mig extra mån om att, för mig själv, uppmärksamma den. Dagen då min mamma födde mig och gav mig livet. Utan henne hade jag inte funnits och kanske går det där bara att förstå till fullo om en själv har fått barn. Det magiska i någons födelse (hur traumatiserande själva förloppet än kan vara för många) och att det är DET vi firar. Just det ögonblicket som senare ger oss möjligheten att få lägga märka till att ännu ett år har gått. Ännu ett år då jag fått möjlighet att lära och växa ännu lite mer. Gud, jag är så tacksam över just det.

Dessutom känns det extra trevligt med traditioner sedan jag blev en förälder. Att få märka ut året genom årstider har jag redan pratat om men att dessutom få addera högtider gör allt lite extra magiskt. Vi känner inga krav på att det är de materiella tingen som ska stå för det där extra och inte heller något krav på att faktiskt skapa magi (vilket jag upplever att julen faktiskt kan kännas som ibland). Utan snarare är det mixen av de små ritualerna som adderar känslan av något välbekant ihop med det där pirriga och okända som gör det. Dessutom har min mans jobb alltid någon övning som årligen sammanfaller med min födelsedag (på åtta år har han varit hemma två av dem och detsamma gäller förresten vår bröllopsdag då han varit hemma exakt noll av fyra) vilket gör att det är barnen och jag som med gemensamma krafter försöker uppbåda lite mysigt fir. Det räcker gott så.

När jag bloggade förr i världen brukade det vara kutym att lägga upp någon form av önskelista på bloggen. Jag känner att jag dels passerat den typen av bloggformat men i övrigt brukar vi inte heller ge så mycket presenter till varandra här hemma plus att de saker jag faktiskt önskar mig, enligt Viktor, är ganska dötråkiga. Vill ni höra en snabb lista? Jäskorg, skrivare, laminator och nya vikter till min skivstång. Jag önskade mig även en dymo-märkare och nya köksmått i rostfritt stål (då vårt msk-mått varit försvunnet i ca tre år) men det har jag faktiskt redan köpt åt mig själv. För det är ju det också, att en som vuxen ju oftast (ifall den är någorlunda rimlig) kan köpa det som står på ens önskelista själv.

Hur som helst. Det jag egentligen ville säga med det här inlägget är att min guru sedan elva år tillbaka, Elise, varje år lägger upp en lista med fysiska saker, som i antalet är lika många som hennes nuvarande ålder, som hon upptäckt under året som gått. Det skulle innebära att jag här skulle presentera en lista med 31 saker som gett mig någon form av wow-känsla. Jag inser nu att hon säkert skriver på den listan under hela året för hur skulle någon annars ens kunna komma på ett helt års grejer i efterhand? Nåväl, det finns några saker jag tar med mig från förra året (låt mig snälla ta med några som inte är fysiska produkter) och de kommer helt enkelt här:

Vår lådcykel. Alltså he-rre-gu-d vad jag älskar den! För en person som inte har körkort, bor i ett samhälle med avstånd men utan egentlig kollektivtrafik, har tre barn och dessutom ofta är själv med dem har detta varit en game changer. Dessutom är jag så otroligt stolt över att jag tog råd av mig själv som 30-åring (som nyligen lärt sig handla med aktier = att lära sig nya saker som vuxen är seriöst en av mina mest kraftfulla känslor!) och investerade pengarna så att en liten summa snabbt växte och blev en hel cykel.

Bloggen. Så glad för den här platsen! Den är ju inte funktionell för fem öre eftersom jag inte orkar mixtra med kategorier osv MEN jag njuter verkligen av att ha ett ställe dit jag kan komma och skriva av mig lite ibland.

Hängstolen. I flera, flera år gick jag och suktade efter en hängstol att ha på altanen. Det tog sin tid men förra våren slog jag till och den var underbar för min gravidkropp och nästan det enda som gjorde att jag faktiskt satte mig ner och vilade (istället för att fixa, städa, greja) när barnen lekte ihop. Vi tog upp den igen förra veckan och det visade sig vara fler som saknat den under vintern för oj vad det gungats/vilats där sen dess.

Minus podcasts. I flera år har jag lyssnat på så sinnessjukt många olika poddar varje vecka. Jag har tidigare längtat efter varje nytt avsnitt men sen något år tillbaka började jag tröttna på dem alla en efter en. Och nu, när jag bara har en (som visserligen släpper fyra avsnitt i veckan men jaja) att lyssna på inser jag hur mycket extra space det ger mig i mitt huvud. Det är liksom tyst och redo att fyllas på med egna idéer istället för att hela tiden matas av andras tjöt. Så skönt att få upptäcka det efter alla år av brus.

Där kräftorna sjunger. Har ni läst boken? Om inte så har ni garanterar sett hela världen skriva om den här boken. Jag kom under sommaren 2020 äntligen tillbaka till en läsrutin och det här (tillsammans med Vända hem av Yaa Gyasi) var min bästa läsupplevelse. Den har liksom dröjt sig kvar i mig länge sedan dess och också gett upphov till flera slumrande drömmar som sakta börjar ta sig upp till ytan.

Mindler. Att återuppta terapin har verkligen varit en game changer för mig och mitt stressade psyke det senaste halvåret. Just nu är jag på en väldigt bra plats och har inte prioriterat några fler samtal (upplever att det är svårt med kbt på det viset, när en mår bra liksom) men kommer boka in så fort saker börjar svaja igen.

Kaffekoppen. Jag köpte en fantastisk kaffekopp av en lokal keramiker och njöt av rutinen den gav mig. En kopp kaffe som Viktor serverar mig på morgonen och sen en till, ännu mer njutig, kopp i denna fantastiska skapelse framåt eftermiddagen. Efter någon månad råkade jag tappa den i backen men som tur var gjorde hon fler och även om de är unika så var känslan densamma och ja, kaffet smakar helt klart bättre ur den.

Utredning. Även den utredning vi efterfrågade hos BVC har varit så skön att äntligen få ta tag i. Jag och min man är väldigt långt framme i vårt tänk och bemötande men att få föräldrastöd känner jag kommer kunna förändra allt. Att under alla år ha fått höra ”men så är det nog för de flesta barn” eller ”det hör nog bara till åldern, han är så liten än” så fort vi lyft svårigheterna bland familj och vänner (kan inte blamea dem såklart) har bara skapat en större ensamhet och känsla av oförståelse. Att äntligen kunna visa att SÅHÄR är det och vi är inte galna som ser det har gett mig så mycket lugn. Vi är desamma, vårt barn är densamma men att få känna och höra att vi gör rätt i vårt bemötande är allt.

Ramen. Fick en så himla smart ram av min mamma som dels rymmer 50 teckningar men som även har ett smart magnetlås bak = det är supersmidigt att snabbt rama in barnens alster.

Täljning. Jag har saknat att vara kreativ utan att det hela tiden ska bli stora projekt som barnen måste vara med på. Så jag bestämde mig för att ha med mig min kniv i fickan när vi är ute för att kunna tälja till små träbitar jag hittade under tiden som barnen lekte. Så himla tillfredsställande att göra något som inte är ett dugg kopplat till prestation utan bara är på lek.

Hemmaträning. För ett år sedan sa jag upp mitt gymkort som jag ändå aldrig utnyttjade och köpte istället en skivstång att börja träna hemma med. Uppskattar löpning men får inte till det så ofta som jag vill (pga ofta själv med tre barn) och då har styrketräning hemma varit ett kanon substitut (för det är min näst bästa träningsform). Det är ärligt talat rätt svårt att få till detta också så jag brukar köra i mina befintliga kläder och så gör jag några set här och där under dagen. Min enda tanke med träningen är att det ska kännas gött och att min kropp ska vara stark så att jag kan hålla över tiden – så det är inte så noga när eller hur det sker just nu.

Född 2010. Upptäckte den här serien när Li var alldeles nyfödd och jag fullkomligt slukade varje avsnitt. Ville absorbera varenda millimeter av alla andras familjesituationer och det var en så befriande och fin upplevelse. Somnade dock ofta till avsnitten och vaknade till en kväll när sista avsnittet i säsong två sändes och speakern sa ”vi ses igen om fem år, för så är det bestämt” och det kändes då så absurt att jag i samma stund kunde sätta på ett nytt avsnitt som liksom var från nutiden. Fattar att det inte säger er något men det var något kusligt över det hela och känslan av att både kunna blicka bakåt och framåt på samma gång bär jag på något märkligt sätt med mig.

Diffuser. Älskar att få vädra ut morgonen genom fönstret och sen sätta på min diffusern och känna de härliga dofterna sprida sig genom hemmet. De (har tre pga stor lägenhet) är ärligt talat något av det bästa i vårt hem.

Daily Dose. Jag startade året med att joina den här fantastiska workshopen vilken fick mig att landa i mig själv på ett väldigt mjukt och sunt sätt. Elenore, som startat den, är en sån himla stjärna som signa upp er asap!

Surdeg. Tänk att jag vågade börja! Har länge varit så rädd, så rädd för att starta min egen surdeg men så tänkte jag att om jag klarar av att odla så borde jag minsann klara av det också. Och ja, nu vill jag inte äta något annat ju. Hehe.

Att plugga. Nä men fy vad tråkig jag är nu men det är sant. Har fullt upp såklart när jag både är mammaledig och dessutom pluggar på 67% men det är så himla kul! Älskar litteratur. Älskar att få skriva och att få använda mitt huvud. Funderar starkt på att ta upp min halvfärdiga bibliotekarieutbildning igen.

Hushållsassistenten. Och kopplat till baket ovan gjorde vår försenade bröllopspresent en ytterst välkommen entré. Allt blir så mycket lättare när den kan göra knådandet åt en. Eller inte allt såklart. Men bakning i alla fall!

Egen deo. Japp, har blivit full blown hippie på det här sättet för under 2021 valde jag att skippa den konventionella deodoranten till förmån för en egengjord sådan. Receptet är busenkelt och innehåller bara bikarbonat, majsstärkelse, kokosolja och oljor. Min doft är en blandning av kamomill, lavendel och vanilj. Älskar den!

Tavlan. Vi fick en så fin tavla med månadsbilder av Viktors föräldrar i julklapp. Är glad för att den skänker så omedelbar stämning i rummet och samtidigt blir en tydlig markering för barnen kring vilken månad/årstid det är.

Barna.leker. Så glad att jag hittade detta instagramkonto pga ger mig så mycket pepp och smarta insikter. Alla med barn borde följa!

Lager på lager. Haha, låter ju skinntorrt men det här året knäckte jag verkligen koden kring hur mycket kläder jag behöver ha på mig för att inte frysa. Vet ni hur värdefullt det är när man spenderar varje förmiddag utomhus, oavsett väder? Oerhört!

Lufttorkande lera. Ännu en sån grej som jag köpt för att kunna vara kreativ utan krav på att det ska bli något. Men det har blivit något! Det var bland annat blivit ett äggfat och en ljusstake som Elton gjort åt mig i tidig födelsedagspresent. Nu vill jag bara gå keramikkurs. Googlar på riktigt drejplatta as we speak…

Smärtlindring. När mitt andra barn, Noah, föddes så spenderade jag mindre än en timme inne på förlossningen innan han låg i min famn. Värkarbetet var som en dans på rosor om jag ska vara ärlig men krystskedet (utan någon bedövning alls) var så jobbig att jag i slutet skrek ”vad gör ni meeeed mig? Ni döööödar mig!” och trots att jag klarade det så kände jag mig liksom rädd. Rädd för att ta i och rädd för att ja, dö (fick inte en skråma dock) – något som jag uttryckte för den underbara barnmorska vi hade inne hos oss under förlossningen med Li. Vid det laget hade jag redan hunnit få epidural men kunde liksom ändå minnas hur fruktansvärt de där sista minutrarna var under gången innan. Då svarade hon mig något i stil med ”du är på ett sjukhus nu och vi har fler bedövningsmetoder om det skulle behövas. Det är inte kört nu bara för att du valt epidural. Vi fixar det om du känner att det behövs!” och det var så himla fint och betryggande. Nu behövdes det inte något mer och jag kände varken någon smärta eller rädsla alls när Li föddes. Allt var bara underbart. Är så himla tacksam för att hon sa just så, det fick mig att våga så mycket.

Djupbädd. Efter att ha lyssnat på Sara Bäckmos sommarprat förra året blev jag superinspirerad till att fixa lite nya bäddar i vår trädgård. Trots att jag var höggravid grävde jag diken och släpade på mängder av gräsklipp varje kväll för att anlägga tre nya, stora odlingsbäddar. Ska bli så roligt att se dem förändras och bli förbättrade under åren som kommer.

Robotdammsugaren. Denna lilla vän är så himla omtyckt i vårt hem. Av barnen för att det (duh) är en robot och av oss vuxna för att den bor på övervåningen vilket betyder att vi slipper kånka upp en dammsugare dit i tid och otid. Typiskt bra grej som förenklat vårt liv det här året.

Diskmaskinen. Och det här då! Herregud, hur kunde vi leva utan det i så många år? Bäääästa grejen som hänt oss i år säkert.

Ledighet. Förutom Li (och elcykeln…) är detta det absolut bästa med hela mitt 2020. För första gången var vi nämligen lediga ihop hela sommaren och tänk att det kunde vara så ljuvligt. Håller tummarna för att det kan bli verklighet 2022 igen. Håller verkligen, verkligen tummarna.

#medbarneninaturen. En hashtag som än så länge är (typ) tom men som jag förhoppningsvis snart kan fylla med en himla massa härligt innehåll.

Airpods. Vet att bilden inte signalerar det men jag äger faktiskt ett par airpods och kära nån vilken lycka de bidragit med! Livet blev seriöst 23% bättre av dessa små mojänger.

Osminkade selfies. Det är inte så att det är ovanligt att jag är osminkad. Men när jag tar bilder på mig själv är det nästan uteslutande under tillfällen då jag är fixad och ja, känner mig extra fin. Men det senaste året har jag börjat gilla det jag ser i spegeln på kvällen när jag gör min hudvårdsrutin. Jag ser nya veck och rynkor och tänker alltid ”this is 31” och är liksom glad över det. Så jag har börjat ta kort på mig själv varje gång jag känner mig snygg utan att vara fixad. För att det ska bli den personliga norm jag känner mig tryggast men också för att minnas. Att jag tyckte att detta trevande åldrandet kändes alldeles förträffligt.

Så om två dagar är det jag som tänker ”this is 32” och ler mot min spegelbild. För det enda som borde stå med på listan är såklart livet. Mitt liv. Det lilla livet. Allt.